Kultur

Spelman på taket – utan idyll och nostalgi

Spelman på taket

Manus: Joseph Stein efter Sholem Aleichem. Musik: Jerry Bock. Sångtexter: Sheldon Harnick. Övers: Jan Mark, Bo Ericsson och Lars Rudolfsson. Regi: Orpha Phelan. Scenografi: Leslie Travers. Ljus: Thomas C Hase. Ljud: Anders Ekstedt. Koreografi: Lynne Hockney. Dir: Stefan Solyom. I rollerna: Philip Zandén, Katarina Ewerlöf, Tuva B Larsen, Kristin Lidström, Kerstin Hilldén, Åsa Fång, Jonas Schlyter, Oscar Pierrou Lindén, Michael Jansson, Patrik Mårtensson m fl. Malmö Opera. Premiär 2.9

Golde och Tevje – Katarina Ewerlöf och Philip Zandén.Bild: Malin Arnesson
”Spelman på taket” handlar om en svunnen tid men är ändå en musikal om det närvarande. Den skildrar befolkningen i tsarryska Anatevka, med grundmurade judiska traditioner, där de heliga skrifterna både ger stabil vägledning och upphov till diskussion med Den allsmäktige. Stoffet är hämtat från jiddischförfattaren Sholem Aleichems bilder av 1800-talets bistra villkor. Men den handlar också om idag -- hur våld och ekonomiska kriser leder till förföljelse, driver folk i exil; då som nu, således.
På scen kan sådana teman gestaltas mer eller mindre entydigt eller tvetydigt. I värre fall vässas beskäftiga pekpinnar. Man misstror publikens egen reflexionsförmåga. I Malmö ger i stället den ambitiösa programboken lokala bidrag till historiken.
”Spelman på taket” förblir ett toppnummer i musikalgenren. Från premiären på Malmö Operas nya ”Spelman på taket” kan vi nu rapportera att regissören Orpha Phelan inte frestats att idyllisera eller nostalgisera. Leslie Travers scenografi domineras av ett väl använt möblemang som kan symbolisera den judiska erfarenheten ´vi hava här ingen varaktig stad´ -- extra tydligt vid en razzia, iscensatt av Myndigheterna. Man noterar att polischefen (Anders Jacobsson) talar skånska.
På scenen finns plats för myllrande folkliv. Dansen går med kvinno- och manssida. Klarinettslingor signalerar klezmermusik, Viga ”kosack”-dansare imponerar. Festfröjderna blommar – en dans på avgrunden, förstås.
Philip Zandén står i centrum som Tevje, den klurigt eftertänksamme, slagfärdige ambulerande mjölkhandlaren som blandar sina citat ur den heliga skriften med egna humoristiska paradoxer. En praktroll som kan missbrukas till publikfrieri och stjärnspel. Men Zandén är rakryggad, trots försörjningsbördorna (han har fem döttrar att gifta bort) och dessutom en sjukskriven häst, som gör att han själv får hålla i skaklarna. Han är koncentrerad och ”vanlig”, har inga manér men är exakt i tonfall och repliksnärt. Och faktiskt, han sjunger tillfredsställande. Därför att han vet vad han skall uttrycka i sången.
Katarina Ewerlöf är likaledes utmärkt som frun i huset, med rivig auktoritet. Visst finns det kärlek i parets familjegnabb, även om saken diskuteras med avväpnande allvar i en duett, mindre känd än Tevjes önskearia ”Om jag var en rik man”.
Den varmhjärtade traditionalisten Tevje får se sin världsbild rasa när nya vindar sveper in: de kavata döttrarna (Tuva B Larsen, Kristin Lidström, Kerstin Hilldén) väljer själva, i protest mot patriarkatets tradition sina livskamrater, (Jonas Schlyter, Oscar Pierrou Lindén, Erik Espinoza) -- äktenskapsmäklaren (Åsa Fång) får söka nya jaktmarker.
Masscenerna kan bubbla av livsglädje och är som vanligt på Malmö Opera effektivt utnyttjade. Stefan Solyom i orkesterdiket fyller på med robusta insatser, förlitande sig på blåsarnas säkra karaktärsskapande.
Sista scenen: Anatevka skall tömmas på judar. Vart går färden för den massiva antisemitismens offer? En del avviker mot Polen eller Jerusalem, andra drömmer om Det stora landet i väster. I slutbilden ser vi emigranterna, klädda som våra dagars huttrande båtflyktingar, ta plats i sina kullvälta skåp, nu livbåtar. De glider långsamt bort mot en okänd morgondag.
Carlhåkan Larsén
Gå till toppen