Aktuella frågor

Debattinlägg: "Ett tiggeriförbud riskerar att förstärka ett utanförskap och gynna dem som vill profitera på människors nöd."

Det finns en rad problem med ett tiggeriförbud, skriver Per Eriksson, Alexandru Panican och Hans Swärd.

En romsk familjs bostad i Rumänien. Romerna i de byar vi besökt, men också i övriga Rumänien, är en marginaliserad grupp vars bostäder ofta är osäkra och primitiva, skriver artikelförfattarna.Bild: Hans Swärd
Den politiska majoriteten i Vellinge kommun vill införa ett lokalt tiggeriförbud genom en ändring av den lokala ordningsstadgan. En förbudspolitik är inte och har aldrig varit någon lösning för att komma tillrätta med extrem fattigdom.
De flesta som tigger i Sverige idag är romer. Vi har både i år och förra året besökt romska bosättningar i Rumänien och gjort intervjuer med fattiga EU-medborgare som söker sig till andra länder i hopp om en bättre tillvaro. Vi har också intervjuat romer som stannar kvar i sina hemländer.
Romerna i de byar vi besökt, men också i övriga Rumänien, är en marginaliserad grupp och fördomarna och antiziganismen mot dem är stark. Deras medellivslängd är omkring tio år kortare jämfört med landets övriga befolkning. Deras bostäder är ofta osäkra och primitiva, läskunnigheten är dålig och många är analfabeter eftersom skolan ofta inte är uppbyggd så att den fungerar för denna grupp.
Ett tiggeriförbud slår hårt mot en redan diskriminerad grupp. De vi har intervjuat har berättat att den fria rörligheten i Europa är en livlina för dem. Det finns en stor risk att en förbudspolitik försämrar deras situation och ses av högerextrema grupper som ett bevis på att de inte heller accepteras i Europas rikaste länder.
Lösningarna på romernas problem måste vara en fråga för regimerna i deras hemländer. Men så länge de vistas Sverige måste vi som lever här behandla dem med respekt och humanitet.
Som värdland för fattiga EU-medborgare som tillfälligt vistas här har Sverige ett ansvar. Det gäller också att ha i minnet att det är en försvinnande liten del av Rumäniens romer som söker sig till andra länder. I Sverige är det sannolikt fråga om cirka 3 000 personer.
Det finns en rad problem med ett tiggeriförbud som riktas mot en liten och redan stigmatiserad grupp.
För det första finns det en uppenbar risk för att tiggeriet döljs genom att det bara flyttas till andra kommuner, regioner eller länder. Forskning från London, som under 1990-talet införde ett tiggeriförbud, visar att genom att tiggarna stämplades som kriminella blev det allt svårare för dem att anpassa sig till samhället. En del av de bötfällda fortsatte att tigga för att tjäna ihop pengar till böterna och fick därför allt svårare att lämna livet på gatan.
För det andra är ett tiggeriförbud inte en samhällsekonomiskt effektiv eller långsiktig lösning. Studier visar att det är svårt att övervaka tiggarna och att rättsprocesserna är dyra och ofta inte ger avsett resultat, det vill säga att tiggeriet upphör. Istället för att lägga stora summor på polisinsatser och rättsliga processer skulle pengarna kunna användas mer effektivt, till insatser för att bekämpa fattigdom. Framför allt är det frågan om polisen ska använda sina resurser till att jaga fattiga, när det som idag finns helt andra och betydligt allvarligare ordningsproblem.
För det tredje bidrar ett förbud till att den etniska diskrimineringen mot romer förstärks och försämrar deras situation.
För det fjärde finns det också en risk att en kriminalisering leder till att samhället blir mer intolerant mot grupper som av de flesta betraktas som avvikande eftersom det blir lätt att även i andra lägen ta till förbud för att lösa sociala problem.
Det finns bara en framkomlig väg.
För att komma tillrätta med EU-medborgare som tigger krävs en politisk lösning när det gäller de fattigas rättigheter inom EU som vare sig är baserad på krav och förbud eller på kortsiktiga åtgärder som utgår från etablissemangets perspektiv.
Vad som nu behövs är ett försvar för allas grundläggande politiska, civila och sociala rättigheter. Det gäller rätten till arbete, rätten till sjukvård, rätten till utbildning, rätten till socialförsäkringar och social trygghet.
De som sover i parker och bilar, bor i kåkstäder som blir brända eller rivna av bulldozrar och blir ivägkörda till andra länder eller städer, mister sin handlingsförmåga och kommer i ett underläge där de inte kan ta till vara på sina möjligheter. Har vi inte system som tillräckligt kan skydda dem mot övergrepp, trakasserier och förnedrande stereotyper gör vi dem ännu mer skyddslösa.
Ett tiggeriförbud löser inte problemen för en redan stigmatiserad grupp. Det riskerar att förstärka ett utanförskap och gynna dem som vill profitera på människors nöd.

Per Eriksson

Alexandru Panican

Hans Swärd

Per Eriksson var rektor för Lunds universitet 2009–2014 och är ordförande i den ideella föreningen Crossroads Lund, som arbetar för och med utsatta EU-medborgare.
Alexandru Panican är docent i socialt arbete vid Lunds universitet och forskar om fattigdom, ungdomsarbetslöshet och aktivering.
Hans Swärd är professor i socialt arbete vid Lunds universitet och forskar om fattigdom, hemlöshet och sociala problem. Han är också styrelseledamot i Crossroads Lund.
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Läs alla artiklar om: Tiggeriförbud i Vellinge
Gå till toppen