Huvudledare

Ledare: Bilden av Malmö skymmer ofta bilden av verkligheten.

Skjutningarna är förhållandevis många i Sverige.Bild: CLAUDIO BRESCIANI / TT
Staden där det är farligt att bo? Jo, Malmö framställs just så i en text av en man som bevittnat ett inbrottsförsök i sitt trapphus på Gamla Väster. När han frågade en polis vad han kunde göra för att förebygga liknande brott ska han ha fått svaret:
"Ärligt, genom att inte bo i Malmö. Det här ökar så mycket att det inte går att hantera."
En skildring av en traumatisk upplevelse och en enskild polismans förflugna kommentar – inte mycket att fästa vikt vid, kan tyckas. Men nu hör det till saken att texten publicerades på Svenska Dagbladets ledarsida och på onsdagen refererades på Göteborgs-Postens ledarsida. Uppenbart är schablonbilden av landets tredje största stad så spridd att faktakollen har fått stryka på foten.
I ett pressmeddelande påpekar polisen att bostadsinbrotten inte alls "ökar så mycket", utan i själva verket minskade i Malmö under första halvåret i år. Jämfört med motsvarande period i fjol handlar det om över hundra färre inbrott. En förklaring tros vara effektivare informationsutbyte inom polismyndigheten i landet och regionen. Det finns fler goda trender: enligt polisens trygghetsmätning som genomfördes under hösten i fjol utsätts allt färre Malmöbor för brott.
Samma undersökning vittnar visserligen om utbredd otrygghet i staden – oron för att utsättas för brott är stor. Det har troligen sin förklaring i att det grova våldet fortsätter. Även om skjutningar och sprängningar fysiskt skadar förhållandevis få, så skrämmer de desto fler. Och när det gäller den typen av brott sticker svenska storstadsområden – och i synnerhet Malmö – ut på ett sätt som ingen ansvarig politiker kan ignorera.
Ekot uppmärksammade nyligen en forskningsrapport som visar att Sverige har betydligt fler skottlossningar i förhållande till folkmängden än jämförbara länder. Dödsskjutningar är till exempel fyra till fem gånger vanligare än i Norge och Tyskland. Det är svårt att hitta någon motsvarighet på närmare håll än södra Italien. Och när det gäller handgranater kommer Sverige upp i samma nivå som narkotikastridernas Mexiko.
Forskarna konstaterar också att det grova våldet har gått ner i åldrarna och är tydligt centrerat till storstädernas ytterområden. Studien ger däremot inget svar på om förklaringen är ökad tillgång till illegala vapen eller ökad benägenhet att använda vapnen som finns.
"Men någonting har hänt", säger forskaren Joakim Sturup till Ekot.
Det är av största vikt för Sverige att ta reda på vad. Lika tydligt är att det krävs effektivare medel och arbetssätt för att lösa brotten. Medan skjutvapenvåldet har ökat sedan slutet av 1990-talet har uppklaringsgraden minskat. Nu ligger den nationellt på omkring 50 procent och ännu lägre i storstäderna. Motsvarande andel i Tyskland och Finland är cirka 90 procent.
Forskaren Amir Rostami tror att skärpta straff för vapenbrott kan vara en del av lösningen
"Skjutningar är ingen social fråga, de är främst en polisiär fråga", påpekar han i radion.
Sådana lagändringar är redan på gång. Härförleden lade regeringen fram ett förslag om fördubblat minimistraff för grovt vapenbrott. Därmed ska det gå att häkta personer som grips med skarpladdade vapen. Det föreslås även bli lättare att övervaka misstänkta.
Välkommet, naturligtvis, men betydligt mer måste göras för att komma till rätta med utvecklingen. Att flera typer av brott generellt har minskat i samhället är en klen tröst för dem som bor i områden där det grova våldet har ökat.
Skjutningarna i svenska storstäder är ett allvarligt problem som måste få större uppmärksamhet politiskt. Men den debatten måste föras bortom schablonerna av en utveckling som enbart går helt åt fel håll. Missvisande bilder av verkligheten riskerar att ge fel fokus i sökandet efter effektivare sätt att bekämpa brotten.
--------------------------------------------------
[redigerad] REPLIK: ”En enskild polismans förflugna kommentar” – så står det i ledaren 7/9 om min text i Svenska Dagbladet, sedan en polis i samband med att vi utsatts för inbrottsförsök gett mig rådet: ”Ärligt, bo inte i Malmö. Det här ökar så mycket att det inte går att hantera.” Tidningen refererar vidare till min text som något ”att inte fästa mycket vikt vid” - och det största problemet tycks vara att texten överhuvudtaget publicerats. Ledaren följer upp detta med siffror på minskande inbrott i Malmö första halvåret 2017 jämfört med 2016, vilket naturligtvis är utmärkt även om det är en anekdotisk variation i en i övrigt ökande brottstrend. Chefsåklagare Ola Sjöstrand gick i höstas ut med larm om att Malmöpolisen befinner sig i en farlig situation, där antalet outredda brott eroderar förtroendet för själva rättssamhället. Önskan om att uppvisa en välfriserad Malmöbild kommer inte att uppnås genom journalistiskt förminskande av vardagsbrottsligheten. Risken är överhängande att en betydande del av den skattebärande medelklassen redan överväger den enskilde polismannens förflugna kommentar: ”Ärligt, bo inte i Malmö.”
Henrik Jönsson, krönikör i Svenska Dagbladet
Gå till toppen