Kultur

Sofistikerat om löjligheter i landet lagom

De skelande jättarna i Espmarks nya roman håller ständigt ett öga på opinionen. "Resan till Thule" är en sofistikerad väv av förebråelser.

Kjell Espmark är poet, romanförfattare och litteraturvetare.Bild: Bruno Ehrs

Kjell Espmark

BOKEN. Resan till Thule. Norstedts.

Åh, så mycket som blir löjligt i hur en nation förvaltas. Olika saker vid olika tider – vi bygger oundvikligen in prestige, kortsiktighet och egenintresse i våra system. ”Resan till Thule”, Kjell Espmarks senaste roman, är en rolig j’accuse mot diverse löjligheter vi Thule-bor ägnar oss åt. Omständigheter som retar Espmark är hur skola, universitet och bankväsende sköts; politisk korrekthet, New public management och de som skriver självbekännelselitteratur.
Men eftersom Espmark är en sofistikerad författare och smart retoriker så skriver han inte bara det där rätt upp och ner, utan väver en berättelse av sina förebråelser. Berättelsen lyder att en fransk vetenskapsman reser till ett perifert land befolkat av skelande jättar, så stora att han kan sitta på deras axlar. Samvete är för övrigt landets vanligaste exportvara. 1700-tal påstås det vara, men inget är vad det verkar i Espmarks väv. En utopi, tror fransmannen på håll, men när han kommer nära vecklar en dystopi ut sig. Brevledes rapporterar han hem till sin grevinna med generösa skildringar av samhället och det förhållande han inlett med sin tolk Sigrid. Det privata är politiskt: Sigrid tycker kärlek och beroende är patetiskt och utnyttjar honom för avel. Typiskt Thule-kvinnor!
Espmark är inspirerad av ”När vägen vänder”, en krönika från 1600-talets Island, men mina tankar går ständigt till den fiktive filosofen Pangloss i Voltaires roman "Candide". Ni vet han som upprepar ”Vi lever i den bästa av världar” och därför uppträder som en idiot hellre än påtalar idioti. Ett exempel: på studiebesök i banken påträffas cheferna med att fördela valvets pengar i högar som de förärar varandra. Är det bovar?! undrar fransmannen. Absolut inte, allt är i sin ordning. De ger varandra pengarna och vill såklart, av tacksamhet, återgälda varandra. Skattebetalarna har också en roll att fylla: ”rycka in i kritiska lägen och ta hand om skulderna”.
Jättarnas skelning, på ena ögat, beror på att de alltid håller ett öga på opinionen – så de kan anpassa sina åsikter till majoritetens. Integritetslöshet, alltså. Espmark är surgubbe men en elegant sådan och med fördel kan samhällets institutioner använda ”Resan till Thule” som diskussionsunderlag.
Gå till toppen