Kultur

Lady M: Förtryckt kvinna går över gränsen

Florence Pugh är med sitt återhållna spel kongenial i rollen som den förtryckta kvinnan.Bild: Nonstop Entertainment

Lady M

BIO. DRAMA. Storbritannien (Lady Macbeth), 2016. Regi: William Oldroyd. Med: Florence Pugh, Cosmo Jarvis, Naomi Ackie. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.88.

Teatermannen William Oldroyds långfilmsdebut ”Lady M” skulle lätt kunna ingå i sociologistudier med inriktning på klass, kön och etnicitet. Lägg därtill åtrå och passion och resultatet associerar starkt till ständigt aktuella klassiker som ”Madame Bovary”, ”Lady Chatterleys älskare” och Shakespeares ”Macbeth”. Filmen är en fri tolkning av ryssen Nikolaij Leskovs kortroman ”Katerina Ismajlova” (1865) som Dmitri Sjostakovitj senare utgick från i operan ”Lady Macbeth från Mtzensk”, 1934.
Med ett fullständigt avklarnat, enkelt bildspråk berättar Oldroyd den grymma, komplexa historien om hur unga Katherine (Florence Pugh) säljs tillsammans med ”en bit mark” till en godsherre i norra England för att gifta sig med hans uppenbart känslomässigt störde son. Maken befaller varje kväll Katherine att ta av sig nattsärken, ber henne vända ryggen mot honom och masturberar sedan utan att någonsin vidröra henne.
Hon kläds varje morgon av den svarta tjänstekvinnan Anna (Naomie Ackie) i en tortyrliknande korsett, tvingas ha håret stramt flätat och uppsatt och får inte ens sticka näsan utanför dörren.
Inte underligt att hon fullständigt struntar i alla regler och rusar ut på den vilda ljungheden med vinden blåsande genom det långa håret den dag då svärfar och make ger sig i väg på affärsresa. Senare hör hon märkliga ljud från stallet, där godsets män roar sig med att väga den avklädda Anna. Katherine sätter stopp för det men får samtidigt syn på den svarte jaktmannen Sebastian (Cosmo Jarvis). Hela hennes undertryckta sexualitet får senare utlopp under deras häftiga och kärleksfulla nätter. Vad som därefter följer med våld och mord står inte den bästa thriller efter.
Florence Pugh är med sitt återhållna spel kongenial i rollen som den förtryckta kvinnan som tror att hon gör sig fri, kliver över klassgränserna, begår brottsliga handlingar till synes utan samvete men ändå väljer den maktposition som hennes vita hud innebär när det bränner.
Jag pendlar hela tiden mellan sympati för Katherine, fullständigt maktlös fångad i det patriarkala manssamhällets både fysiska och psykiska våld, och vämjelse då hon skoningslöst tar livet av den ena efter den andra som står i vägen för hennes och Sebastians åtrå.
Det är inte bara urstyvt skådespeleri utan också en ypperligt uppbyggd dramaturgi där en albinokatt utgör ett av de viktigaste vittnena. Och slutbilden innehåller en moralisk fråga.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 8 september
Gå till toppen