Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Läsartext: Nästa gång får vi prata om vad det innebär att vara en HSP:are

Skribenten sitter och jobbar med en text när grannen börjar förhöra henne.Bild: Roald Berit
Plötsligt hör jag en röst bakom mig som säger: "Bor du ensam?"
Jag tittar upp ur mina papper som ligger på bordet framför mig. Jag sitter i trädgården vid vårt hyreshus och jobbar med en text.
Där står en nyinflyttad granne som jag sett bekanta sig med omgivningen genom att promenera runt kvarteret då och då. Hans fru har jag sett ute en gång, hans två söner har redan anslutit sig till barnen som leker på gården.
Jag bjuder honom att sätta sig vid bordet medan jag försöker utröna om det är vänligt frågat och början på en givande grannrelation. Eller ytterligare en av dessa ”kvinnokontroller” som jag råkat ut för under senare år. En ensam kvinna utomhus utan barn verkar vara provocerande på något sätt nuförtiden. Jag får lite tunghäfta när jag inte direkt kan bestämma vilket det är.
Han sätter sig faktiskt vid bordet och börjar uppfodrande titta på mig. Inget leende, ingen vänlighet, bara två ögon som iakttar mig. Han bär shorts, kortärmad tröja och på fötterna flipflops. Vi befinner oss i de sista dagarna av svensk sommar. Så tittar han på mina papper på bordet och börjar fingra bland dem som om han letar efter något. Kanske är han bara nervös.
Jag försöker stoppa honom genom att dra blocken till mig och börjar svara lite snabbt:
– Ja, jag bor ensam.
– Är du lärare? Varför bor du ensam?
Fortsätter förhöret. För nu har jag bestämt att det är ”inre passkontroll” tills vidare. Jag väljer att svara ur repliklåda A som jag använder när jag utsätts för dessa närgångna förhör. Jag sitter ju ute och skriver ensam på olika platser runt om i staden.
– Min man dog, mina föräldrar dog, min bror bor i Afrika, min faster är 89 år. Min mage kan inte få barn. Då måste man bo ensam i Sverige, svarar jag och hoppas på ett medkännande ögonkast men jag ser inget.
Allt jag säger är ju också sant men med den skillnaden att jag som HSP:are behöver min ensamhet för att hämta mig från vardagslivets hårda puckar av idag. Och för att kunna skriva. Men detta är ju inget jag kan förmedla till en nyanländ svensk med dåliga språkkunskaper sådär i ett första andetag. Jag bestämmer mig för att ta situationen med ro och se hur grannsämjan utvecklas. Jag frågar vad han heter och han svarar.
I samma stund som jag räcker fram handen och ska säga mitt namn är han redan uppe på benen och på väg bort. Jag tänker att nästa gång ska jag berätta vad en HSP:are är för något och vad jag skriver om.
Om han är intresserad.
Fotnot: Highly sensitive person, eller HSP, är ett karaktärsdrag, som även omnämns som högkänslig eller högsensitiv. Personerna antas vara den delen av befolkningen som genetiskt tillhör en mer känslig del vilket kan ge fördelar vid positiva situationer men nackdelar vid negativa.

Ingvor Sabina Le John

Ingvor Sabina Le John i Malmö är före detta bonde, språklärare och engelsk hemmafru. Poet/skribent, djurrättsaktivist, var med och startade Djurens Parti. Sjunger och spelar piano och gitarr. Grundare av Kirseberg News.
Gå till toppen