Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Sparks tar dadaismen till nya refränghöjder

Vad dyker upp härnäst?Bild: PIAS

Sparks

ALBUM. Hippopotamus

När seklet var nytt tinade Sparks upp ett skämt från 1950-talet ("Hur kommer jag till Carnegie Hall?" Svar: "Öva, öva, öva!") och skapade en underbar dada­istisk låt av det.
Nu gör de om bedriften, utifrån ett gammalt skämt om Abraham Lincolns änka: "So tell me mrs Lincoln, apart from that: How was the play?" heter en av dryga dussinet underbara låtar på nya albumet.
Sparks är busigare än på ett bra tag, och levererar dumsmarta poplåtar med gigantiska hooks men också finslipade detaljer. Inte ens när skämten är utstuderat billiga känns de lättköpta eller sökta på ett dåligt vis, vilket delvis kommer av Russell Maels sätt att ekvilibristiskt leka och liksom studsa fram stavelserna och delvis av det absurda i idéerna och hela tilltaget.
Är detta flams? Ja! Men inte enbart: dessa små draman lyfter också fram det absurda i tillvaron och i människans moraliska och estetiska val: från "I wish you were fun", om det nästan perfekta, fast bara nästan perfekta förhållandet, till de underliggande neuroserna och ängsligheten bakom "Scandinavian design".
Sparks ser hela tiden till att matcha texterna med dråplig musikalisk humor som speglar storyn. Tydligast är det kanske i "When you're a French director", där det inte sparas på några klichéer, men "Giddy giddy" – den gladlynta dystopin om en hel stad som fått fnatt – kommer nära.
Låten "Hippopotamus" är däremot rent nonsens och formulering­sglädje: en långsamt utvecklad redogörelse för vad som uppdagats i berättarens swimmingpool: en målning av Hieronymus, en VW microbuss och Titus Andronicus. Där ser man.
Läs alla artiklar om: Sparks på KB 2018
Gå till toppen