Kultur

Ett sällsynt lyckat möte

"Skin earth" av Anette Højlund.Bild: Katrine Rimer

Håkan Bengtsson och Anette Højlund

Molekyl galleri, Malmö, t o m 1/10.
I en text om Håkan Bengtsson och minimalism erinrade sig författaren Lars Gustafsson en röntgenläkare som förklarade vad som utgjorde excellens inom dennes fält: att kunna betrakta dussintals nästan identiska röntgenbilder i gråskala men på ett närmast intuitivt sätt kunna se de som var avvikande. Denna konvergens av syn och förnimmelse, att finna betydelse i något som inte omedelbart kan översättas till språk, framstår som en gemensam nämnare när Håkan Bengtsson och Anette Höjlund förs samman på Molekyl Gallery.
Højlund disputerade 2011 med en avhandling om teckningens filosofi, och har som konstnär arbetat med teckning, fotografi, och på senare år, måleri. Liksom Bengtsson intresserar hon sig för den ritade linjen, men den är till största del frånvarande i bådas arbeten här. I Højlunds abstrakta akrylmålningarna skapas istället en parallell till naturens slumpartade mönster. Blå, rosa och bronsfärgade marmoreringar framträder såsom bakterietillväxt, rostangrepp, eller stjärnstoff i ett teleskop. Mönster som har karaktären av att både vara bekanta, men samtidigt helt unika.
En stor målning med titeln "Maze" utmärker sig särskilt, inte bara för att det är den enda i gråskala. Här exploderar ett material över bildytan, ett askmoln, ett hav eller ett tätt, buskage dränerat på grönt? Som ett färgfoto belagt med filter.
Håkan Bengtssons kolteckningar på MDF-skiva är mättade av krita och arbete. Roströd cirkel mot brunt. En svart kvadrat, i en brun kvadrat, i en mossgrön kvadrat. Med åren har Bengtssons verk blivit alltmer meditativa, om hans tidigare monokromer kanske uppfattades som krispig tystnad, eller diskreta, klara toner, tänker jag mig att en översättning till ljud av dessa släta fyrkanter skulle låta som en form av drönande växlingar mellan harmonier och dissonanser.
Utställningen ger känslan av en diskussion mellan ett kloster och en regntung, glittrande park som omger den. I båda finns repetition och allvar, men i form av stringens respektive slump. Ett sällsynt lyckat samtal.
Gå till toppen