Kultur

Helena Thorfinn: Fredspristagaren och massakern

Är Aung San Suu Kyis tveksamma uttalanden ett taktiskt spel för att hon på sikt ska få större kontroll? Författaren Helena Thorfinn skriver från Myanmar om förföljelsen av rohingya-folket.

Muslimska kvinnor protesterar mot Aung San Suu Kyi.Bild: Binsar Bakkara
Bara ordet rohingya är känsligt. Jag använde det nyligen i ett samtal med en kollega i ett nyöppnat shoppingcenter här i centrala Yangon, och blev uppläxad av en munk i vinrött kläde och en Red Bull i handen.
”Bengalis, heter det. Bengalis, de hör hemma i Bangladesh, inte här hos oss.”
Eller som informationsministeriet gick ut med häromveckan till diplomater och media:
”Det heter ’muslimer i delstaten Rakhine’ och de som attackerat vår armé är muslimska terrorister.”
Burma, Myanmar, det gyllene landet där jag bor sedan tre år och där ikoniska Aung San Suu Kyi – the Lady – tillbringat stora delar av sitt liv i husarrest för att protestera mot militärens stenhårda regim. I dagarna får hon ta emot skarp internationell kritik för militärens massaker på muslimska rohingya i nordvästra Burma.
Under åren här har jag sett hur landet öppnat sig mot världen, hur skolor startats, sjukhus byggts och vägar anlagts. Sett glädjen hos burmeserna när deras älskade Lady blev utsedd till landets ledare för arton månader sedan, men också anat att det kunde bli svårt att infria de högt ställda förväntningarna.
Ändå har vi som bor här svårt att förstå hur det kunde gå så fel, så snabbt, och försöker orientera oss bland de många lagren av information och desinformation som cirkulerar. Huvudstaden Naypyidaw är sluten och hemlighetsfull, uttalanden som görs är stundtals bisarra och maktspelet som pågår är svårt att veta så mycket om.
Det finns olika narrativ som avhandlas på diplomatiska möten och cocktailpartyn. Det talas om att Aung San Suu Kyi är militärens gisslan eftersom hon varken har kontroll över den eller majoritet i parlamentet. Militären ägnar sig åt etnisk rensning i Rakhine vilket passar deras buddhistiska nationsbyggande utmärkt men slipper undan sanktioner då Aung San Suu Kyi är ansiktet utåt .
Aung San Suu Kyi har förvisso makten att avgå, men hon kanske spelar ett spel där hon hoppas kunna vända utvecklingen för att på sikt få större kontroll. Är det därför hon gör så ljumma och tveksamma uttalanden?
Och den fasansfulla sanningen är att konflikten i delstaten Rakhine och militärens utdrivning av rohingya-­folket har burmesernas stöd. Konflikten mellan rohingya och den speciella gren av buddhism som finns i Rakhine går tillbaka hundratals år, och är inget nytt. På 60-talet drogs rohingyas medborgarskap in, och sedan dess har förföljelserna tilltagit.
Och munkarna. Ja, munkarna i sina fredliga kåpor och blicken vänd inåt. Bland dem finns en obehaglig främlingsfientlighet som yttrat sig i formerandet av den militanta grenen av nationalistisk buddhism – ”Ma Ba Tha” – vars helhjärtade stöd militären nu kan räkna med. Aung San Suu Kyi skulle begå inrikespolitiskt självmord om hon kritiserade militären internationellt.
”Tålamod”, säger Aung San Suu Kyi själv, men ser tagen och blek ut.
Och tålamod i sig är ju buddhisternas bästa gren, frågan är bara i vilket syfte.
Läs alla artiklar om: Våldet i Burma
Gå till toppen