Vellinge

Läsartext: Jag vill se min kommun visa empati och värme

Det är inte människovärdigt att tigga. Det håller jag med om, men om det inte finns något alternativ, undrar Elisabeth Nettrander.Bild: Aas Erlend
Nej, Gertrud Anljung, jag accepterar inte min kommuns förslag att förbjuda tiggeri. Med bestörtning har jag följt politikernas förslag och jag känner mig djupt skamsen över att min kommuns politiker har lagt detta förslag.
Läs mer:Accepterar ni förbudet, invånare i Vellinge?
Vellinge kommun är mitt paradis på jorden med havet, stranden och tallarna. Jag vill känna mig glad och stolt över att få ynnesten att bo här. Jag vill kunna säga att jag är Vellingebo med stolthet. Varför detta hårdnackade motstånd mot människor som har det svårt?
Det är inte första gången som Vellinges politiker utmärker sig i negativ bemärkelse. Hela flyktingfrågan har behandlats på ett för mig kallt och cyniskt sätt.
Vem väljer att bli tiggare för att försörja sin familj? Vem väljer att åka till ett främmande land, lämna sin familj, bo i en bil och sätta sig utanför en affär och tigga? Hade det funnits en minsta chans att försörja sig på något annat sätt, så är jag så naiv att jag tror att tiggaren valt det. Det är inte människovärdigt att tigga. Det håller jag med om, men om det inte finns något alternativ? Vad gör jag då?
Rumänien borde ta sitt ansvar för sina medborgare. Självklart, men när de nu inte gör det?
Jag mår inte bra när jag går förbi en tiggare, trots att jag dövat mitt samvete med en tia. Varför blir jag så illa berörd? Det är mycket enkelt. Den hårda och tuffa verkligheten för många människor kommer för nära mig. Den kryper innanför skinnet och får mig att må dåligt och känna skuld för att jag inte gör mer för mina medmänniskor. Men känslan är bra ändå, för den får mig att varje dag känna tacksamhet över det jag har och aldrig glömma bort att det finns en annan verklighet.
Häromdagen såg jag en ung mamma med två små barn, som gav tiggaren utanför Coop i Höllviken ett matpaket. Mamman stannade och pratade vänligt med kvinnan en stund. Jag kände mig så glad. Det är så jag vill se min kommun, med empati och värme!

Elisabeth Nettrander

Höllviken
Läs alla artiklar om: Tiggeriförbud i Vellinge
Gå till toppen