Huvudledare

Ledare: Ovisst norskt val. Med få svenska drag.

Erna Solberg.Bild: Junge, Heiko
Utgången är oviss när norrmännen går till valurnorna för att rösta till stortinget. Måndagen är valdag, men på vissa håll i landet börjar röstandet redan på söndagen. I opinionsmätningarna är det jämnt mellan Høyre, som leder regeringen, och Arbeiderpartiet som varit i opposition i fyra år. Regeringsfrågan kan avgöras av vilka småpartier som lyckas hålla sig kvar i stortinget.
Høyres Erna Solberg blev statsminister efter valet 2013 sedan hon tagit in populistiska Fremskrittspartiet, Frp, i regeringen. Det draget fick många utländska betraktare att dra efter andan, men med facit i hand gav det ingen politisk dramatik. Norsk politik har i vanlig ordning präglats av justeringar och kompromisser snarare än av stora, radikala grepp.
Frp är för den skull inget trevligt parti, vilket Sverige fick en påminnelse om i samband med ett ministerbesök nyligen. Migrationsminister Sylvi Listhaug skulle ha träffat sin svenska kollega Heléne Fritzon (S), men mötet ställdes in i sista stund. Detta sedan besöksplanerna hade börjat framstå som raka motsatsen till en artighetsvisit.
"Det har blivit väldigt tydligt under de senaste dagarna att Listhaugs besök är ett inslag i den norska valkampanjen. Listhaug verkar mer intresserad av att sprida en missvisande bild av Sverige", förklarade Fritzon för Verdens Gang.
Uppenbart drar sig Listhaug inte ens i ministerrollen för att svartmåla svensk migrationspolitik. Motståndet mot invandring har länge stått i centrum för Frp, vilket leder till återkommande jämförelser med Sverigedemokraterna. Men trots att de har huvudfrågan och populismen gemensamt skiljer sig de båda partierna åt på en avgörande punkt: Frp härstammar från en skatterevolt och har inga nazistiska rötter.
Därtill kommer att Norge traditionellt har fört en klart mer restriktiv migrationspolitik än Sverige. När flyktingströmmen tilltog hösten 2015 stramades linjen åt ytterligare. Några större migrationspolitiska strider har det således inte blivit. Om något präglat mandatperioden är det snarare oljeprisraset för tre år sedan. Med ens minskade norska statens intäkter samtidigt som 50 000 jobb försvann inom oljeindustrin.
Uttag från de välfyllda norska oljefonderna blev räddningen och oljan har en central roll i politiken även nu. Såväl Høyre som Arbeiderpartiet verkar vara öppna för att satsa på nya oljefält i Nordnorge.
Kontrasten är tydlig till Sverige där det råder bred enighet om att visa större hänsyn till klimatet. Ska några svenska lärdomar dras från den norska mandatperioden är det överhuvudtaget knappast i sakpolitik. Men kanske i valtaktik.
De borgerliga har legat under i opinionsmätningarna under en stor del av året. Men när Høyres valmaskineri väl drog igång blev läget snabbt jämnare.
Nu blir det en tuff match vid valurnorna i Norge.
Det kan fortfarande bli detsamma i Sverige nästa år.
Läs alla artiklar om: Valet i Norge 2017
Gå till toppen