Huvudledare

Ledare: Juncker ser ljuset. EU är bra på det svåra.

Jean-Claude Juncker.Bild: Olivier Matthys
Hur går det för unionen? Frågan om hur EU-kommissionens ordförande ser på läget debatteras redan innan han har tagit till orda. Först på onsdagen håller Jean-Claude Juncker sitt årliga tal. Men den tidigare grekiske finansministern Yanis Varoufakis säger sig redan veta vad som kommer att avhandlas. Han hävdar att Juncker ska förklara att krisen är över för EU.
"Farlig förnekelse", muttrar Varoufakis som citeras i brittisk press.
I fjolårets tal om tillståndet i unionen konstaterade Juncker att EU befann sig mitt i en existentiell kris. Visst skulle det kunna verka en smula överdrivet om han redan förklarar att denna är över. Men helt klart ser framtiden ljusare ut för EU idag än vad den gjorde för ett år sedan. Och Juncker tycks vara fast besluten att göra sin ämbetsperiod ihågkommen för något mer än Storbritanniens utträde ur unionen.
"Även om jag inte är någon integrationsfanatiker är jag en stark förespråkare för att fördjupa EU-samarbetet med bibehållen respekt för de enskilda ländernas i högsta grad berättigade intressen", förklarade han i en intervju härförleden.
Det kan låta som ett slags helgardering, men är en rimlig utgångspunkt för någon i Junckers position. Utan lyhörd kompromisskonst lär han inte lyckas med uppgiften att leda ett land ut ur och tjugosju länder vidare i unionssamarbetet.
Just nu kärvar det rejält i Storbritanniens utträdesförhandlingar. Britterna tycks av allt att döma vilja behålla många av unionens fördelar, men utan de förpliktelser som medlemsländer har. Sådana krav avfärdade Juncker bestämt långt innan samtalen inleddes. Men han verkar föga bekymrad över att förhandlingarna går trögt. De är trots allt igång och under kontroll, menar han.
Vidare har unionens ekonomiska utveckling förstärkts under det senaste året och de EU-fientliga populistiska vindarna har mojnat i politiken. Det franska presidentvalet togs hem av Emmanuel Macron som vill öka den ekonomiska integrationen inom unionen. Och det tyska valet i höst blir en uppgörelse mellan EU-vänliga förbundskanslern Angela Merkel och ännu mer EU-entusiastiske SPD-ledaren Martin Schulz.
Smolket i Junckers glädjebägare är konflikten mellan öst och väst.
Trots att flyktingströmmen till EU har minskat väsentligt fortsätter migrationsfrågan att ställa till problem. Ungern och Slovakien förlorade nyligen sin strid i EU-domstolen för att slippa delta i omfördelningen av asylsökande inom unionen. Polen och Tjeckien stretar också emot. Men förutom att hota med böter kan EU-kommissionen nu åtminstone peka på folkviljan. I samtliga EU-länder utom Tjeckien finns en majoritet för gemensam europeisk migrationspolitik, enligt Europabarometern.
Även i den infekterade konflikten med Polens regering talar folkviljan för en lösning. EU-kommissionen har, på goda grunder, rutit rejält mot planerna på förändringar av landets författningsdomstol. Men protesterna på Warszawas gator visar att motståndet inte bara kommer från Bryssel.
Den som har bilden av att EU gör liten praktisk skillnad i relationen mellan länder kan snegla på brexitförhandlingarna. Förutom gräns- och handelsavtal försöker britterna nu hitta lösningar på otaliga juridiska frågor. Brexitminister David Davis varnar för kaos om inte parlamentet godkänner en särskild utträdeslag som gör cirka 12 000 EU-lagar till brittisk lag vid utträdet.
För EU-vänner kan det förstås ligga nära till hands att önska större enighet mellan medlemsländerna och tydligare framsteg i utvecklingsarbetet. Men samstämmighet och snabba ryck i framtidsfrågor kommer aldrig att prägla ett samarbete mellan över två dussin länder. Mer eller mindre svåra utmaningar är unionens normaltillstånd och dess styrka framgår av att den ändå rör sig framåt.
Gå till toppen