Dygnet runt

Rosengardten återvänder med tidsresande klassdrama

För femton år sedan lämnade han Malmö bakom sig, men nu är Martin Rosengardten tillbaka för att sätta upp ”Det svarta vattnet” på Malmö stadsteater. Och snart väntar en sorts återförening med några av hans gamla The Ark-bandkamrater.

Ensemblen i "Det svarta vattnet" utgörs av (från vänster) Karin Lithman, Josefin Iziamo, Jasser Hetait, Johannes Wanselow, Magdalena Eshaya och i förgrunden Ossi Niskala. Dessutom ingår Erik Olsson och Sandra Stojiljkovic.Bild: Emmalisa Pauly
Det är en sorts hemkomst för Martin Rosengardten. 2001 avslutade han skådespelarstudierna på Teaterhögskolan i Malmö och då hade han Josefin Peterson (idag Iziamo) i sin klass. I klassen under gick Karin Lithman och i klassen över hade Erik Olsson gått. Nu tillhör de andra tre Malmö stadsteaters fasta ensemble och ska under Martin Rosengardtens ledning göra den tyske dramatikern Roland Schimmelpfennigs hyllade ”Det svarta vattnet” med premiär på fredag.
– Det är väldigt roligt att vara tillbaka i Malmö där jag tillbringat så många år, säger Martin Rosengardten som inte jobbat i Malmö sedan dess.
Innan han flyttade från Malmö hade han även lämnat uppdraget som trummis i popbandet The Ark där han spelade i åtta år och sedan efterträddes av Sylvester Schlegel. Istället har Martin Rosengardten de senaste åren synts som skådespelare på bland annat Stockholms stadsteater och Teater Galeasen samt regisserat på Uppsala stadsteater, Östgötateatern och Radioteatern.
Martin Rosengardten.Bild: Johan Sjövall
För några år sedan var Martin Rosengardten nere i Malmö för att prata med dåvarande stadsteaterchefen Petra Brylander om ett annat projekt, men då fick han frågan om att göra ”Det svarta vattnet” och blev otroligt glad.
– Schimmelpfennig är en fantastisk dramtiker och det är en otrolig text, så självklart ville jag göra det, säger Martin Rosengardten.
Pjäsen hade tagits upp på teaterns repertoarråd med skådespelarna och flera av dem kände instinktivt att de ville göra den på Stadsteaterns scen.
”Det svarta vattnet” handlar om ett gäng ungdomar som en sommarkväll tar sig in på en tomt för att festa i en swimmingpool. Gänget är blandat med folk från både överklass och förort och några blir kära. I pjäsen kastas man fram och tillbaka mellan då och tjugo år senare.
– Fundamentet är en stark kärlekshistoria som sträcker sig mellan två punkter som det är tjugo år emellan och vi klipper mellan det hela tiden.
Texten är skriven så att man förstår var i tiden man befinner sig.
– De flesta säger inte sin egen replik, utan återberättar vad någon annan sade eller skulle göra. På så sätt förstår man tidshoppen genom texten. Det låter väldigt intellektuellt och textbundet, men den är väldigt beroende av dess medspelare. Den är en enorm utmanig för skådespelarna att göra. Den är svår, men det är roliga problem att lösa, säger Martin Rosengardten.
Hur påverkar det ett repetitionsarbetet att skådespelarna själva önskat att få spela den här pjäsen?
– Det de gick igång på var ju hur man skulle kunna göra den på scen. Jag kan som regissör inte bestämma så mycket i förväg i en sådan här pjäs. Jag kan till viss del hitta genomgripande sätt att hantera den, men sen är det uppe på scengolvet som det verkligen sker. Så vi har jobbat fram den tillsammans, säger Martin Rosengardten.
Alla åtta skådespelarna är på scenen hela tiden och alla rekvisita- och klädbyten sker på scenen.
– Vi gör det i kontakt med publiken. Vi drar inte in dem, men vi talar ofta direkt till dem. Och vi är i samma rum och försöker inte dölja något.
Vad säger ”Det svarta vattnet” om världen 2017?
– Den talar om klass, segregation, fördomar och hur vi är fångade i arvet och våra drömmar. Vad vi tror att vi ska kunna bli och vilka vi sen kan bli. Till viss del kan man känna att ens öde är förbestämt när man tittar tillbaka på sitt liv. Här är ungdomarna i 19-årsåldern och har en idé om vart livet ska ta vägen och att det ska bli något bättre. Men de drömmarna man har när man går ut i skolan är ofta större än vad de sen kanske blev, säger Martin Rosengardten och berättar om forskning om hur svårt det är att bryta sig loss från sin klass eller grupptillhörighet.
– Det handlar också om att vi inte föds med samma förutsättningar. Men vad betyder det? Är det ekonomiska förutsättningar eller utbildning eller ibland bara att få växa upp i ett bra och kärleksfullt hem?
Premiären för ”Det svarta vattnet” äger rum på Intiman på fredag. Men någon återförening av The Ark blir det inte nu heller, men däremot har Martin Rosengardten ett nytt projekt på gång med The Ark-medlemmarna Mikael Jepson och Jens Andersson.
– Vi har faktiskt börjat ett samarbete där de ska göra musik till ett projekt som jag håller på med. Jag kan inte berätta vad det är, men kanske om ett halvår…, säger Martin Rosengardten.
The Ark anno 1992 här med Martin Rosengardten, Ola Salo, Mikael Jepson och Lars Ljungberg.
Håll koll på Malmös teaterscener – följ Dygnet Runt på Facebook
Fakta

Välbekanta namn som gick ut från Malmö teaterhögskola i början av 2000-talet:

2000: Kollektivet som sedan startade Teater Terrier: Anders Carlsson (idag ledare för teatergruppen Institutet), Erik Olsson (idag Malmö stadsteater), Susanne Karlsson (idag Malmö stadsteater) och Monica Wilderoth (fd chef på Borås stadsteater och idag dramatiker). Dessutom gick Johannes Kuhnke (kulturministermake och skådespelare i bland annat Ruben Östlunds ”Turist”) i klassen.

2001: Martin Rosengardten (regissör), Josefin Iziamo (idag Malmö stadsteater) och Magnus Schmitz (fd Malmö stadsteater).

2002: Karin Lithman (idag Malmö stadsteater), Malin Crépin (känd som bl a Annika Bengtzon i filmatiseringen av Liza Marklunds deckare) och Karin Huldt (känd som barnskådespelare i Bo Widerbergs ”Lust och fägring stor”).

Gå till toppen