Kultur

Arvid Jurjaks: Svidande kritik mot turkiska intellektuella

Arvid Jurjaks har lyssnat på exilförfattaren Elif Shafak på internationella litteraturfestivalen i Berlin.

Elif Shafak skriver både på turkiska och engelska och lever i exil.Bild: OSMAN ORSAL
I en märkligt sömnig tysk valrörelse har förhållandet mellan Tyskland och Turkiet blivit en av de känsligaste frågorna. Alltsedan fler tyska medborgare den senaste tiden gripits i Turkiet av politiska skäl – i skrivande stund sitter elva personer fortfarande inspärrade – har tonen skärpts från både Angela Merkel och hennes utmanare, SPD:s Martin Schulz.
Samtidigt försöker president Erdogan så misstro gentemot det tyska etablissemanget hos den stora gruppen av röstberättigade turkar och turkättlingar i landet.
Så när författaren och regimkritikern Elif Shafak i onsdags bjöds in för att öppna den internationella litteraturfestivalen i Berlin skänkte det så klart en extra politisk tyngd till evenemanget. Detta även om festivalen redan från början hade en hög politisk svansföring. Under öppningskvällen visades till exempel en film där FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna lästes upp av bland andra Ai Weiwei, Patti Smith och Herta Müller. Vid sidan om huvudprogrammet med sina totalt 300 författare, pågår också en kongress på temat demokrati och frihet.
Elif Shafak, som jämte Orhan Pamuk anses vara den internationellt mest lästa turkiska författaren, valde att inte hålla den typen av spirituellt inspirerande tal som annars brukar ingå i den klibbiga stämning av samförstånd som odlas på litteraturfestivaler.
Att hon skulle gå till angrepp mot nationalism, stamtänkande och religiös radikalism var att räkna med. Lika väntad var hennes kritik mot Erdogan och utvecklingen i Turkiet. Shafak, som numera bor i London, har förföljts för att i ”Bastarden från Istanbul”, en av de två böcker som översatts till svenska, ha tagit upp folkmordet på armenierna under första världskriget. Sedan dess räknas hon till en av de mest uttalade oppositionella turkarna.
Nej, det som stack ut var ett oväntat angrepp på andra turkiska intellektuella. Den litterära offentligheten i Turkiet kan te sig modern och liberal, förklarade Shafak, men skrapar man på ytan är den lika patriarkal, sexistisk och homofobisk som resten av kulturen. I en sådan anda av öppenhet talade hon sedan vidare om en kultur av bitterhet, brist på solidaritet, skvaller och fragmentering.
Situationen är ett resultat av självcensur som följer i ett auktoritärt system som Turkiets, fortsatte Shafak, och tillade att det är en typ av korruption som också drabbar intellektuella i exil. Vad de prominenta exilturkar som fanns i publiken tänkte är svårt att säga. När jag efteråt frågade journalisten och dissidenten Can Dündar sa han sig vara för stressad för att svara.
Elif Shafaks hänsynslöshet skapade i alla fall en känsla av akut angelägenhet på ett sätt som till exempel en svensk Håkan Hellström-debatt aldrig kan uppnå. Om det sedan fanns någon som verkligen provocerades, eller för den delen inspirerades, av Elif Shafaks närvaro i onsdags kväll är tveksamt. Den turkiska diasporan i Tyskland är stor och komplex. Men den går uppenbarligen i väldigt liten utsträckning på litteraturfestival.
Gå till toppen