Wimans blogg

Max Wiman: Vi måste fundera över varför Strandbergs positiva energi inte användes

En spelare kan inte göra ett lag, men göra skillnad.

Det är verkligen inte ens fel att Malmö FF just nu agerar långtifrån den suveräna serieledare man är.
Men ofrånkomligt är att en person kan göra skillnad.
Vi måste prata om Carlos Strandberg, psykologi och märkliga val.
Mot Örebro fick Alexander Jeremejeff och Markus Rosenberg tillsammans ihop noll avslut. Noll.
Inte heller det var enbart deras fel. Jag betonar det också för säkerhets skull.
Kapten Rosenberg har trots allt andra ingredienser i sitt spel, så låt oss släppa honom.
Alexander Jeremejeff har med all rätt fått beröm av tränare Pehrsson den senaste tiden. Han har tagit kliv framåt, absolut.
Men han har gjort tre mål på 891 minuter fördelade på tretton allsvenska matcher.
I tisdags gjorde MFF:s nyförvärv Carlos Strandberg tre mål på 34 minuter i en U 21-match.
Det må ha varit mot uselt motstånd, men det var verkligen inga fel på målen och diskussionen efteråt handlade närmast om det inte var dags för honom att få en chans i A-landslagstruppen.
Mot Örebro fick Carlos Strandberg sju ordinarie minuter plus tillägg, trots ett impotent anfallsspel för laget.
Hade det varit så att MFF den senaste tiden haft ett fantastiskt flow, så hade det väl inte varit så mycket att säga om. Men så är det ju inte. Matchen mot Örebro var den tredje i rad utan seger, bara en poäng har bärgats på dessa tre matcher.
Markus Rosenberg ler upp till öronen när han pratar om möjligheten att få spela med råämnet Strandberg.
Tre mål i U21 måste ha varit en boost för Strandberg, men hur går tankarna hos en 21-åring som sedan förvisas till bänken i 83 minuter direkt efter det, när den han potentiellt ska ersätta inte har ett avslut på den tiden?
Missförstå det rätt. Jeremejeff förtjänar speltid. Men skulle han starta? Och om han skulle starta, skulle han fortsätta efter den första halvleken? Och framför allt eftersom Pehrsson var ganska lyrisk över Strandberg inför matchen, då han resonerade kring att han ville ha alla tre på planen.
Jag förstår faktiskt inte psykologin i resonemanget att inte belöna Strandbergs målexplosion i veckan. Och psykologi ska inte underskattas.
Återigen - det var många saker som klickade i Malmö FF, det är många spelare - alla - som får ta ansvar tillsammans med ledningen, men vi kan bara diskutera enskilda förändringar som kunde gjorts. Och inte gjordes. Förvisso hade MFF 1-1 in på övertid och det var ju ändå okej resultatmässigt, men spelmässigt känns det ganska märkligt att endast ett byte och en taktisk uppställningsförändring gjordes när det såg ut som det gjordes. Ett byte sju minuter före slut räknas liksom inte ens.
***
Vi vänder blicken mot andra änden av laget.
Dagen före matchen hade vi på Fotbollskanalens Jonas Hanssons initiativ en liten diskussion med Magnus Pehrsson om mittbackarnas ganska svårbedömda säsong. MFF-tränarens slutsats var att de gjort en bra säsong. Men hur har det egentligen sett ut i sommar?
Redan innan Örebro gjorde mål, hade de gång på gång visat vilket hål som fanns centralt på inlägg i MFF:s straffområde. Vi kände igen bilden från senaste matchen.
Med Örebromatchen inräknad har MFF sju insläppta mål på fyra matcher. Dessförinnan hade laget tre raka nollor, men innan dess sju insläppta mål på tre matcher. Jag tycker det speglat hur det sett ut. Väldigt ojämnt. Nu valde Pehrsson en taktisk förändring med tre mittbackar när Örebro kvitterat.
Det är kanske hög tid att testa en annan lösning från start om inte berg-och-dalbanan ska sluta med en krasch i dalen. Är Rasmus Bengtsson redo? Borde Oscar Lewicki ta steget ner?
***
På mittfältet var den här dagen Magnus Pehrsson väldigt begränsad. Anders Christiansens betydelse kan inte synas tydligare och utan Jo Inge Berget (som blev pappa till en liten grabb på söndagen i stället) så blev det ju uppenbart alldeles för lättviktigt med både Mattias Svanberg och Kingsley Sarfo på kanterna.
Kanske borde vi börja fundera mer kring vad Yoshimar Yotúns flytt betyder?
Bonke Innocent undrar ni säkert? Jag tvivlar efter vad jag sett än så länge på att han gjort skillnad, men situationen börjar ju onekligen bli lite märklig. Även om jag förmodar att han väldigt tydligt är tänkt som Oscar Lewickis ersättare, är det ju ytterst oroande att han inte visar form och inte anses värd ett inhopp ens i matcher där MFF:s mittfält inte fungerar.
Magnus Pehrssons startelvor har väckt frågor av mig och många andra vid några tillfällen under första halvan av säsongen. Vi hade möjligen några gånger rätt i sak, men med byten förändrades situationen och MFF-tränaren - som naturligtvis har oändligt mycket bättre insikt än vi andra - fick rätt. Och oftast hade han mycket mer rätt än oss amatörtyckare, förstås, även om jag tror att låsningen för och emot vissa spelare nog hänger kvar.
Fingertoppskänslan - och eller flytet - tycker jag saknas nu och är ett av problemen med ett Malmö FF, som ändå kan ha nio poängs ledning i allsvenskan efter fullbordad omgång, för jag ser det inte alls som otroligt att Göteborg kan brotta ner Djurgården.
Men MFF bör definitivt inte försöka dölja sina problem just nu bakom försprånget i tabellen.
Kanske har vi varit för hårda i recensionerna tidigare i år, men nu är kritik välbefogad.
Läs alla artiklar om: Fotboll: MFF 11 september
Gå till toppen