Kultur

Hebrides Ensemble griper sig an Sir Peter

Stråksextetten Hebrides Ensemble har i flera år fördjupat sig i Peter Maxwell Davies repertoar. Albumet "The last island" är en pionjärinspelning.Bild: Sussie Ahlburg

ALBUM

Höstsäsongens skivutgivning av nutida konstmusik inleds starkt med intressanta produktioner som presenterar tonsättare från flera generationer och olika håll i världen.
Den amerikanske tonsättaren Elliott Carters hade varit yrkesverksam i över 80 år när gick bort en tid före sin 104-­årsdag 2012, aktiv in i det sista.
Hans sena stil blev mer aforistisk och borta är de sammansatta formerna, uppbyggda av poly­rytmiska skikt och tonalt komplexa förlopp, som man fann i hans stora 1900-­talsverk. Drag av detta finns så klart kvar, men nu är musiken mer uttunnad och tankarna tycks ha fångats med lättare penna.
Det finns dock inga spår av tillbakablick och nostalgi i verken – de är både klart och temperamentsfullt formulerade. Men medan hans tidigare kompositioner var mer slutna enheter, så löper idéerna i musiken från hans sista decennium över från det ena stycket till det andra, nästan som om de sju verken på skivan var tänkta att bilda enskilda satser i en större gemensam helhet.
Flera av dem får här sin premiär­inspelning, som hans sista fullbordade stycke, pianotrion ”Epigrams”. Just pianot tycks ha fascinerat Carter de sista åren, för instrumentet har en framträdande roll i de flesta av dessa verk – den krävande stämman tolkas här av Pierre-­Laurent Aimard.
Förra året gick en av vår tids mest profilstarka musiker ur tiden, den brittiske tonsättaren Peter Maxwell Davies. Under hans senare år tillkom vid sidan av den väldiga tionde symfonin ett flertal kammarmusik­verk, som nu för första gången spelats in.
Precis som i Carters fall känner man igen Maxwell Davies karaktäristiska stil också i dessa sena verk, men även hos honom blir det nu en skillnad i vilka element som betonas. Här finns en större öppenhet för att förena olika typer av material, från täta klanger och rytmiskt sammansatta strukturer till inslag av folkmusik, gammal kyrkomusik och till och med referenser till romantikens drömlika landskap, som hos Schumann och Chopin. Särskilt gripande är den korta stråk­kvartettsats han arbetade på vid sin död 2016, inom vars ram om knappa fem minuter man möter både dramatisk intensitet såväl som introvert resignation.
Om skivorna med Carter och Maxwell Davies framförallt binds samman rent kronologiskt, så framstår de båda albumen med musik av Chaya Czernowin och Wolfgang Rihm som än mer medvetet tematiskt sammanhållna musikaliska helheter.
I sin tidiga musik var Czernowin, som många i hennes generation, starkt influerad av den ny­komplexa musiken i Brian Ferney­houghs spår, men sedan 90-talet har hon utvecklat en säregen och djupt personlig stil, något man möter i serien ”Wintersongs” på hennes nya skiva. Stycket tillkom i omgångar under ett drygt decennium och blev som hon säger ”en studie i minnets topologi”, bestående av flera lager av både växt- och förvittrings­processer. Samtidigt finns ett omedelbart tilltalande tonmålande bildspråk med ofta sköra, isiga klanger som leder tankarna till musikaliska vinterlandskap.
Snarlika tankar och liknande långa tillblivelse­process möter man i Wolfgang Rihms båda verk ”Sphäre um Sphäre” och ”Séraphin-Sphäre” för kammar­ensemble.
Här blir resultatet ett slags klang­­skulpturer, med associationer till både antikens tankar om sfärernas harmoni och, mer närliggande, Alexander Calders mobiler, i vilka de enskilda tonerna bildar ”objekt” i tiden och får en så fysisk närvaro att man nästan tycker sig kunna röra vid dem.
Mellan ensemble­verken möter man klarinettsolot ”Vier Male” som med sina rena linjer bildar en logisk förbindelse mellan de båda omgivande större rummen.
FLER TIPS
Elliott Carter: Late Works. Isabelle Faust, Colin Currie m fl (Ondine)
Peter Maxwell Davies: The Last Island. Hebrides Ensemble (Delphian)
Chaya Czernowin: Wintersongs. International Contemporary Ensemble (Kairos)
Wolfgang Rihm: Sphären. Österreichisches Ensemble für Neue Musik (Neos)
Gå till toppen