Kultur

MAGNUS MARSDAL: Mittenpolitikens död – de norska socialdemokraterna satsade på fel frågor

Arbeiderpartiets Jonas Gahr Støre – valets stora förlorare.Bild: Ruud, Vidar
Det norska partiet Høyre följer Moderaternas mall från Sverige. Den påminner om amerikanska valkampanjer: Undvik tydliga konfrontationer i klassfrågor genom att placera retoriken i mitten och bekämpa motståndarlaget genom att angripa lagledarens integritet. Högersidan lyckades mot Mona Sahlin, mot Hillary Clinton och de lyckades nu även mot Arbeiderpartiets partiledare Jonas Gahr Støre.
I valkampanjen ägnades stort utrymme i pressen åt hur Støre förvaltar sina privata miljoner (i hedgefonder) och att arbetarna som reparerade en brygga åt honom (kanske) inte betalade skatt.
Det närliggande motdraget mot högersidans strategi borde vara att visa på motsättningarna mellan den ekonomiska eliten och resten. Inte för att först och främst inta populära ståndpunkter, utan för att tydliga konfrontationer ger den stora bilden av vad politisk kamp handlar om.
Fremskrittspartiet väljer stridsfrågor som tecknar en bild där äkta norrmän ställs mot främlingar och den världsfrånvända elit som släpper in dem. Eller frågor där det hårt arbetande, skattetrötta folket ställs mot avgiftskåta socialisters omättliga byråkratstat.
Mot detta behöver vänstersidan välja stridsfrågor som skärper den ekonomiska konfrontationen mellan fattig och rik. Det undvek Arbeiderpartiets ledare in i det längsta.
61 procent av de norska väljarna vill ha ett slut på vinster i den offentliga barn- och äldreomsorgen. Om Arbeiderpartiet hade satt ner foten mot välfärdsprofitörerna, hade Næringslivets Hovedorganisasjon och Høyre löpt amok. Kampen om detta hade då präglat hela valkampanjen eftersom stora värden står på spel.
Och vänstersidan hade vunnit. Endast 27 procent stödjer Høyre och Fremskrittspartiet i vinstfrågan. Men i den här gruppen finner vi alltså Ap-ledaren Jonas Gahr Støre.
Han kompenserade bristen på tydlig klasskonfrontation med verbala utbrott i värderingsfrågor. Till och med i debatter mot Høyres statsminister Erna Solberg använde Støre mesta tiden åt att prata om Fremskrittspartiet invandringsminister Sylvi Listhaug. Detta placerade Fremskrittspartiets kärnfrågor högt upp på dagordningen och hjälpte högerpopulisterna att få upp potentiella väljare ur soffan.
2009 var förmodligen det sista året som socialdemokraterna kunde vinna ett val på ljum mittenpolitik. Idag är det inte skickliga spinndoktorers förmåga att attrahera trolösa mittenväljare som avgör, utan förmågan att mobilisera de egna kärngrupperna genom tydlighet och vilja till politisk konfrontation. Om uppdraget är att vara mer som Bernie Sanders, är det inte säkert att Jonas Gahr Støre är mannen som Arbeiderpartiet söker.
Den så kallade anständiga högersidan är nu beroende av främlingsfientliga röster för att kunna regera. Så kommer det att bli i fler europeiska länder. Get used to it. Men de sitter inte tryggt. Mittenpartiet Kristelig Folkeparti straffades i måndags hårt av väljarna för att det hade stöttat Norges mest högervridna regering sedan andra världskriget. Om bandet mellan de blå-blå partierna och kristdemokraterna brister får vi ett regeringsskifte.
På så sätt kan Arbeiderpartiets stora nederlag, paradoxalt nog, förvandlas till Jonas Gahr Støres drömscenario: En socialdemokratisk regering som varje dag kan skylla sin kapitalvänliga mittenpolitik på att den parlamentariska majoriteten ligger ännu längre åt höger.
MAGNUS MARSDAL
Författare och chef på Tankesmedjan Manifest i Oslo. Har bland annat skrivit boken "Frp-koden - hemmeligheten bak Fremskrittspartiets suksess".
Översättning från norska: Rakel Chukri
Gå till toppen