Huvudledare

Ledare: Riksdagen öppnad. Dags att rita om kartan.

Statsminister Stefan Löfven (S) med fru Ulla anländer till riksdagshuset inför riksmötets öppnande.Bild: Pontus Lundahl/TT
I sin regeringsförklaring, hans fjärde och sista – åtminstone för mandatperioden – passade statsminister Stefan Löfven (S) på att tacka "de riksdagspartier som bidragit till breda överenskommelser" i olika frågor.
Men det var knappast de många breda uppgörelserna som var utmärkande för det gångna riksdagsåret. Och även det riksdagsår som nu stundar lär bli stormigt.
Tisdagens högtidliga öppnande omgavs av sedvanlig pompa och ståt, kungafamiljen på hedersplats, riksdagsledamöterna uppklädda, somliga i folkdräkt. Nu börjar vardagen.
Till valet återstår knappt ett år. Det parlamentariska läget är på gränsen till kaotiskt. Och få förväntar sig att valet 2018 ska bringa ordning och reda.
Konfliktnivån är hög. En fråga som kommer att få ett snabbt svar är om alliansen står fast vid att kräva försvarsminister Peter Hultqvists (S) avgång.
Transportstyrelsens it-haveri och det åtföljande informationshaveriet på regeringskansliet har redan kostat Stefan Löfven två statsråd. Att infrastrukturminister Anna Johansson (S) och inrikesminister Anders Ygeman (S) fick gå berodde på att de hade ett särskilt ansvar för Transportstyrelsen som myndighet respektive för frågor med betydelse för rikets säkerhet och regeringens krishantering.
Ingenting har dock framkommit som motsäger att den i vida kretsar respekterade Hultqvist gjorde vad som rimligen ankom på honom inom hans ansvarsområde – Försvarsmakten – så fort han fick information om it-läckan. Varför Hultqvist skulle ha något ansvar utöver vad som i så fall vilar på varje enskilt statsråd i regeringen – eller för den delen på statsminister Löfven – är höljt i dunkel.
Den större frågan, hur regeringen i sin helhet hanterat skandalen runt Transportstyrelsen, utreds av konstitutionsutskottet, KU, en granskning som inte väntas bli klar förrän i vår. Här finns utrymme för överraskningar som kan få en direkt inverkan på valet. Att Löfven så länge kunde förbli ovetande om att Transportstyrelsen rundade lagen och om hur uppgifter av stor betydelse för rikets och enskilda personers säkerhet kunde blottas, är och förblir en gåta. Förhoppningsvis får den tack vare KU:s granskning sin lösning.
Löfvens svaga minoritetsregering har svårt att förhålla sig till det parlamentariska läget. Den lägger fram förslag som den inte har majoritet för. Det blir allt som oftast två steg framåt och ett steg tillbaka. Senaste exemplet är regeringens planer på höjd entreprenörsskatt (ändrade 3:12 regler), ändrad brytpunkt för statlig inkomstskatt och flygskatt. De två första förslagen drogs tillbaka, flygskatten behölls men i modifierad form.
Och en proposition om vinstbegränsningar i välfärden ska läggas fram trots att det är utsiktslöst att få förslaget att gå igenom. Men Löfven ser frågan om vinster i välfärden som en röstvinnare under valrörelsen.
Samtidigt är alliansen svag och spretig. De borgerliga partiledarna bedyrar visserligen att samarbetet går vidare och att de fyra kommer att samla sig inför valet, men tiden är knapp och samstämmigheten saknas. Inte ens om en så grundläggande fråga som hur alliansen ska förhålla sig till SD råder det enighet.
KD tycks ha bestämt sig för att en alliansregering i minoritet ska försöka ta makten med SD:s aktiva stöd. Moderaternas position i frågan är svårbestämd, medan L och C säger nej. Ebba Busch Thor (KD) tycks tro att sådant stöd är gratis. Men Sverigedemokraterna kommer självfallet inte att backa en alliansregering utan att få något i utbyte.
Gamla sanningar gäller inte längre. Sverige har sannolikt att se fram emot många år med svaga minoritetsregeringar. Partierna måste inse hur den parlamentariska verkligheten ser ut och anpassa sitt sätt att förhålla sig till politiska motståndare därefter.
En del viktiga uppgörelser har gjorts över blockgränsen, senast den om höjda försvarsanslag, men de utgör undantag, inte regel.
Det är dags att pröva nya konstellationer, att slänga den gamla kartan och rita en ny som det faktiskt går att orientera sig efter i ett nytt politiskt landskap.
Gå till toppen