Familj

Bosnien var bra men domarjobbet bäst

Som diskrimineringsombudsman, DO i Sverige kände han sig ofta maktlös. Bättre gick det på motsvarande tjänst i Sarajevo efter kriget. – Men roligast var nog att vara domare, säger Frank Orton. Nu fyller han 75 år.

I fjärran kan Frank Orton skymta Turning torso från hemmet i Vellinge dir han dragit sig tillbaka efter lång och framgångsrik karriär.Bild: Moa Dahlin
När man väl hittat in genom häcken runt Frank Ortons hus i Vellinge möts man av en hall där det första som syns är en bronsbyst på en byrå.
– Det där är jag, säger Frank Orton och berättar att det från början var en skapelse av barndomens hemhjälp Raili Nieminen.
– Jag satt med en kamrat och formade figurer av modellera när hon frågade om hon också fick prova på. Hon gjorde en kalv som imponerade så stort på min mor att hon såg till att Raili fick gå i konstskola.
Konstnärskarriären blev kort eftersom hennes familj insisterade att hon skulle hjälpa till hemma på gården istället för att ägna sig åt konst. En byst av lille Frank blev det dock och han minns hur tråkigt det var att sitta modell för den.
– Men den blev bra. Tyvärr var den gjord i lera och sedan bara i gips som skulle gått sönder om den föll i golvet så för några år sedan lät jag gjuta den i brons i två exemplar. Det ena står här och det andra fick hon av mig.
Frank Orton är full av historier från sin långa tid som jurist i både Sverige och utomlands och han grämer sig lite över att hans erfarenheter inte tagits tillvara bättre.
– När jag kom hem efter flera år i Sarajevo var det ingen från Sida eller UD som var intresserade av mina erfarenheter och liknande saker vet jag att även andra råkade ut för, berättar han smuttande på en kopp Nescafé.
Det lärde han sig dricka i Sarajevo eftersom det så kallade Ottomanska kaffet tog tid och var svårt att göra.
– Jag hade inte tid med det och eftersom jag dricker mycket kaffe så gick jag över till Nescafé.
Frank Orton föddes och växte upp i Malmö. Närmare bestämt på Storgatan mitt emot krogen Två Krögare, allmänt kallad Bullen.
– På den tiden hette det Wernerssons öl & biljard och jag sprang ofta ärenden åt fru Wernersson. Därför lät hon mig spela biljard när inga andra kunder var där. Jag kan fortfarande en del specialstötar som jag använder att imponera på andra med.
Att han skulle bli jurist var långt ifrån självklart men sedan han mött sin morbror Frank, som han för övrigt är döpt efter blev det så.
– Han frågade vad jag ville bli och efter att ha förkastat mina förslag bestämde han att jag skulle bli jurist, konstaterar han.
Efter utbildningen och lumpen på försvarets tolkskola blev han så småningom domare.
– Det var nästan den bästa tiden i mitt liv, förklarar han. Bäst var att medla i olika tvistemål om pengar och få parterna att förlikas istället för att försöka köra över varandra.
Karriären gick vidare och så småningom hamnade han som diskrimineringsombudsman där han gjorde avtryck genom att hävda att lagarna var dåligt skrivna och tillämpningen av dem ofta blev fel.
– Vi gjorde mycket bra men viktigast var att sprida ut vad vi gjorde och försöka få folk att lyssna på oss.
Han fick så småningom en liknande tjänst i Sarajevo med inriktning på mänskliga rättigheter.
– Där fanns det inga begränsningar för vad vi kunde göra till skillnad från i Sverige där lagstiftarna inte ville lyssna på oss.
– Det viktigaste är en schyst tillämpning av gällande lagar. Det är viktigare än mänskliga rättigheter.

Frank Orton

Ålder: Fyller 75 år den 13 september
Bor: I Vellinge.
Familj: En dotter och två bonussöner, barnbarn.
Yrke: Jurist, domare, före detta DO i Sverige och chefs-JO i Bosnien. Numera ordförande i Sällskapet Heimdall och hedersordförande i Frank Heller-sällskapet.
Så firar jag: Familjemiddag på dagen och en herrmiddag efterkommande helg.
Gå till toppen