Wimans blogg

Max Wiman: Den blå vägen har vävt en röd tråd - av mittbackar

Dennis Hadzikadunic är det senaste beviset.

Den blå vägen har vävt en röd tråd. Av mittbackar.
Den blå vägen är ju Malmö FF:s utvecklingsprogram som ska genomsyra föreningens verksamhet på ungdomssidan.
2010-talet har fostrat fram en lång rad av mittbackar på högsta nivå - eller på väg dit - i Malmö FF.
Det kan förstås omöjligt vara en slump. Helt säkert har många spelare inspirerats av varandra, helt klart har Olof Perssons arbete på senare år haft en del. Säkert också Daniel Andersson. Och så förstås en rad duktiga ungdomstränare.
Dennis Hadzikadunic uttryckte det så här:
"Det finns någon röd tråd hur de fostrar mittbackar. Jag vet inte själva receptet, men man kan se det förstås. Jag vill också välja den vägen."
Det är en del av hans beslut att ta A-kontraktet med Malmö FF med stor glädje och vända ungdomsproffsvarianten utomlands ryggen.
Det är extra starkt gjort med tanke på att han tillhör en generation där det är Europa som gäller på många sätt. Det visar inte minst när vi pratar om andra mittbackar i MFF, mittbackar som slagit igenom medan han varit ännu yngre än vad han är i dag.
"Jag har inte följt dem så mycket. Jag tittar mest på de stora ligorna."
Så svarade han när vi frågade om förebilder i Malmö FF. Dennis Hadzikadunic är inte en lirare som hängt på ståplats på vägen fram.
2009 hette MFF:s mittbackspar Jimmy Dixon och Gabriel. Det var därefter det började hända något.
Nog är det något magiskt med det som skett i Malmö FF sedan guldåret 2010 då ankaret i mittförsvaret hette...?
Jo, Daniel Andersson.
Under våren började Pontus Jansson och Jasmin Sudic ta positionen bredvid Andersson.
Jansson och Sudic gjorde för övrigt en briljant match tillsammans i derbyt uppe mot Helsingborg, den minns jag speciellt. Synd att Sudics skador hindrade en fortsättning.
Men på hösten klev Yago Fernandez in bredvid Daniel Andersson.
Räknat därifrån har MFF fostrat eller i ett fall vidareutbildat fantastiska mittbackar till landslagsklass i olika kategorier.
Pontus Jansson vet ni är ett ankare i Leeds och given i A-landslaget.
Jasmin Sudic hade trots en massa korsbandsskador hunnit avancera till lagkapten i Häcken, innan olyckan var framme igen.
Filip Helander spelar i italienska Bologna och är också tämligen given i landslagstruppen.
Erik Johansson förädlades till landslagsman (innan han sedermera tackade nej till fortsättning där) och är ett ankare i FC Köpenhamn i dag.
Alexander Blomqvist spelade i pojklandslagen och har trots två korsbandsskador etablerat sig som en given startspelare i det TFF som är på väg mot (minst) en allsvensk kvalplats.
Mattias Andersson - som låg steget före Dennis Hadzikadunic - valde att flytta till Juventus och efter ett år i u-laget där har han lånats ut till nederländska Den Bosch, där han nu spelar i A-laget i andraligan. Han har varit given i de svenska U-landslagen.
På onsdagen blev Dennis Hadzikadunic A-kontrakterad spelare i Malmö FF. Ett stort steg i en ung spelares karriär.
Och bakom honom - ofta tillsammans i U21 och tidigare U19 - finns Hugo Andersson. Landslagsspelare förstås - och en av alla de nya lärlingarna förra veckan.
Någonstans i marginalen kan vi väl nämna också förädlingsjobbet med Felipe Carvalho, som äntligen såg ut att bära lite frukt i våras, när en hälseneskada satte stopp för den utvecklingen.
Lite speciellt är det onekligen mitt i allt detta att det förs en ganska allmän diskussion om MFF:s mittbacksproblematik hösten 2017. Lasse Nielsen och Franz Brorsson har haft en jobbigare tid och sammanfattat över året är väl betyget inte helt givet.
Men det är en helt annan historia.
Läs alla artiklar om: Fotboll: MFF 13 september
Gå till toppen