Kultur

Naturmystikern Tori Amos tar ställning utan aggressioner

Bild: Pauline Otylie Surys
Ännu ser vi inte slutet på raden av amerikanska album där artisten be­arbetar traumat efter förra årets val. Piano­spelande pop­undret Tori Amos, nu femtio­fyra, låter chock­vågorna eka genom sitt femtonde studio­album. Hon har gjort sig känd för att experimentera och utmana, men "Native invader” är en musikalisk tillbaka­resa som skapar associationer till hitlåtar som ”Cornflake girl”.
”Breakaway” är en stillsam ballad som torde ha skrivits dagen efter valet. Poplåten ”Broken arrow” riktar sig särskilt mot vita män och kontemplerar deras framfart. Repetitiva ”Chocolate song” handlar om att tröst­äta. Bakom det desillusionerade – i vädjan om att allt ska ställas till rätta igen – döljer sig Amos trosuppfattning. "Rein­deer king” andas natur­mystik och ”Bang” berör världens uppkomst både ur materia och med Guds hjälp. Inte så märkligt: Amos härstammar delvis från Amerikas ursprungsbefolkning och har vuxit upp i ett kristet hem.
Symfoniska ”Bang” är ett av det starkaste spåren. Det varierar smidigt mellan lätt och tung tre­takt och Amos tar ställning emot nationalisterna. Hon konstaterar att vi alla kommer någon annanstans ifrån – nämligen ur materia, ur skärvorna av ett annat solsystem. Hennes uttryck rymmer inte den typ av återhållen vrede som är vanlig när artister är politiskt frustrerade. Amos kanaliserar ett slags all­omfattande vishet när hon med sin ljuvliga stämma mässar grundämnen samtidigt som arrangemanget växer och förenas med en gnyende gitarr. Jag måste genast lyssna igen.
FLER TIPS
Cat Stevens: You can do (whatever)! (låt)
Langhorne Slim: Never break (ep)
My Bubba & Elsa Håkansson: My Bubba & Elsa sjunger visor (album)
Gå till toppen