Kultur

Personligt och låtstarkt över stilgränserna

Trippelskicklig: Ellen Andrea Wang.Bild: Yngve Grønvik

Ellen Andrea Wang

ALBUM · NY JAZZ. Blank out

"All musik är redan gjord" hör man ibland, från folk med trötta öron.
Jag instämmer inte. Men visst, att hitta album och artister med något nytt och fräscht är inte alltid en promenad i parken.
Jazz är inte den lätta­ste genren att profilera sig inom. Enbart att lära sig själva spel­hantverket är tufft och tidskrävande.
Satsar man, som många, på standardlåtsjazz drunk­nar man lätt i mängden. Och starka egna låtar är inget man snyter ur klockstycket, vilket alltför många nyutkomna plattor visar.
På senare år har Sverige och världen till exempel begåvats med en ny generation jazzsångerskor; genuint skickliga, men också ofta förbluffande svåra att skilja från varandra.
Undantagen gör en desto gladare. Så raskt över till norskan Ellen Andrea Wang, en skandinavisk Esperanza Spalding.
Wang är precis som amerikanskan en driven sångerska, kontrabasist och kompositör på jakt efter nya sound och vinklar, utan överdriven respekt för stilgränser. Och norskan är även hon efterfrågad som spelkompis av stor­heter (Sting, Marilyn Mazur, Manu Katché).
Nya albumet "Blank out" är låtinriktat. Ellen Andrea Wang, keyboardisten Andreas Ulvo och trumslagaren Erland Dahlen varierar hela tiden spelet och ljudbilderna och varje spår blir sin egen ljudkomposition, medan de regelrätta solona hålls mycket kort.
Synd bara att Ulvo aldrig släpper loss som i Youtube­versionen av "Perfect danger".
Den norsk-amerikanske artisten Martin Hagfors texter, bitvis gjorda ihop med Wang, är ofta oskuldsfulla funderingar som gömmer listiga formuleringar och ironiska sidosteg. Det handlar bland annat om att lägga gammalt groll bakom sig, vårt el­beroende och vad himlen och ett rikt liv egentligen är.
Den bitvis hårdsvängande, funkiga pulsen blir en kontrast till Ellen Andrea Wangs änglalika (fast med bett i) röst. I sammansmältningen av pop och jazz hörs små ekon av alltings "urmoder" Joni Mitchell, speciellt i "A change of heart". Men som helhet är detta helt personligt.
Lika mycket ger svenska Lisa Björänge tredje album­satsning. Musiken går mer i jazzfåran och levereras med en speciell vitalitet. Björänge både skriver mycket personliga låtar och sjunger och improviserar virtuost och fantasifullt kring dem ihop med sin slipade grupp.
Sångerskans depression sköt upp skivsläppet och hon beskriver här känsligt tillstånd och upplevelser som att komma ut ur tunneln, svek, längtan från vuxenlivet till en tryggare barndom och egoism kontra människokärlek. Musiken färgar med melankoli, men också optimism och lustfylld energi.
FLER TIPS
Ellen Andrea Wang: Perfect danger (Youtube)
Lisa Björänge Quintet: Resting spirit (album)
Ariel Pocock: Living in twilight (album)
Gå till toppen