Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Handboll

Max Wiman: Sådana här idrottsäventyr skapar de riktigt bra lagen

En liten behaglig - nåja, inte just den här dagen i ett stormpiskande regn kanske - bussresa på 36 minuter från Lund till Höör. Följt av en match, en premiär, ett derby mot mästarna. Och sen direkt iväg på sina unga handbollslivs mest äventyrliga resa - 36 timmars enkel väg till Mingachevir i Azerbajdzjan.
Lugis Ebba Engdahl i premi'ärmatchen mot Höör.Bild: PETTER ARVIDSON
Bussen väntade på att ta dem till Danmark över en bro som knappt kunde hållas öppen. Från Kastrup skulle de lyfta under stormens värsta timmar med nattens näst sista avgång från flygplatsen med ryska Aeroflot och den första etappen till Moskva, där de landade på tidtabell 03.35 i natt.
Kan inte för mitt liv förstå hur Lugispelarna faktiskt kunde hålla fokus och nästan välta svenska mästarna och storfavoriterna i H65. Mina tankar hade garanterat varit på annat håll.
Det var kanske inte tränarnas favoritmatch, men den innehöll det mesta. Bra prestationer, dråpliga misstag, virvlande tempo, tryck på läktarna - det kunde lätt varit en semifinal i april, långt mer underhållande än herrpremiären mellan OV och Lugi jag såg i förra veckan.
Oavgjort hade varit mest rättvist, det syntes att H65 har en bredare och mer rutinerad trupp, men Lugi har några riktiga toppar. Låt mig lyfta Ebba Engdahl, som kändes som ett snäpp starkare, kvickare och mer beslutsam än i fjor - en offensiv ledare i högsta grad.
H65 hade nyss landat från sitt första Europaäventyr i höst, det hade förstås kostat en del kraft, medan Lugi var på väg att lyfta med sitt sedvanliga nybygge mot ett hörn så långt bort i sydöstra Europa man kan komma. Vid Kaspiska havet, nära gränsen till Iran i ett land som väl får anses som ett av de osäkrare i vår världsdel.
Med sig i bagaget har spelarna grundfakta om landet och noggranna säkerhetsinstruktioner. Det blir ingen sightseeing på egen hand om man säger så.
”Jag är helt övertygad att H65:s trogna satsning på Europa är en av de viktigaste byggstenarna på vägen till deras SM-guld.”
Men det är sådant här som skapar minnen för livet, stärker vänskapsband och bygger laganda som när det väl kommer fram till slutspel i vår kan vara skillnaden mellan avancemang och uttåg.
Jag är helt övertygad att H65:s trogna satsning på Europa är en av de viktigaste byggstenarna på vägen till deras SM-guld. Jag tror det är ett avgörande och viktigt beslut om Lugi vill ta nästa steg, att man valde Europa.
Efter matchen fick jag mig en fantastisk historia till livs av H65-tränaren Ola Månsson, som förstås lovordade Lugis Europasatsning.
Han berättade om när han tränade Eslöv och laget hade blivit mästare och fick spela i Europa med minibudget. Inför bortamatchen i Lviv i Ukraina fick han ultimatum av klubben - flyg med elva spelare och du som ensam ledare eller ta med hela truppen på tåget.
Månsson vände sig till rutinerade essen Lina och Alexandra Möller samt Johanna Wiberg. Beskedet var entydigt - alla skulle med, tåget gällde.
Hela historien om den resan kan ni inte få här tyvärr, men så svetsas ett lag samman.
När Lugi kommer hem på måndag, har de tagit sig vidare i Europa, är trötta och slitna och åker kanske på stryk mot Kristianstad på torsdag.
Men att äventyret gör dem till vinnare i längden råder det inga tvivel om
Läs alla artiklar om: Handboll: SHE 2017/2018
Gå till toppen