Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Med vardagsföremålen som vittnen

Detalj ur "Det är nu som gäller", av Lars Embäck.Bild: Lars Embäck

Lars Embäck. Det är nu som gäller.

Staffanstorps konsthall, t o m 23/9.
En rad hatthyllor är monterade på konsthallens väggar. Där hänger mattpiska, regnrock, jacka, gitarr, rep, klänning och på golvet står skor prydligt uppställda.
Lars Embäck använder vardagsföremålen som vittnen från uppväxten i miljonprogrammet i Högsbo i Göteborg. De påminner honom om hemmet med en ton av både uppbrott och drama. På golvet står byråer, stolar, en flygel och en massa porslinsfigurer, somliga inlagda i burkar, som vore de minnen han inte vågar släppa ut. På flygeln vilar en bild av ett stämband och jag tänker: tystnad, skrik, sång. Installationen är en blues.
Embäck har använt sin rekvisita förr, men till utställningen i Staffanstorp har han bjudit in barndomsvännerna Tony och Claes. Deras röster i programbladet gör bilden av uppväxten mindre entydig, för när några delar minnen blir det personliga mer allmängiltigt. Föremålen har inte längre sina givna roller. De tomma plaggen signalerar mer än övergivenhet. Utställningen blir komplicerad, frågande och tät. Och det absurda får en större plats. Som de där grova repen. Det ena med löpsnaror hotfullt hängande över en hylla, det andra hoprullat med ett par slitna skor och en skulptur.
De är inga ariadnetrådar ut ur det förflutnas labyrint, snarare utgör de själva en del av den existentiella labyrint, som Embäck förvandlar sina undersökningar av uppväxten till.
Resultatet är ett luftigt konstrum laddat med vardagsminnen, där varenda pryl snackar.
Gå till toppen