Idag börjar handelsavtalet mellan EU och Kanada, Ceta, gälla provisoriskt. Det sker trots att konsekvenserna av avtalet nästan inte utretts alls, och trots att EU-domstolen ännu inte avgjort om delar av avtalet är förenliga med EU:s lagstiftning.

Att Ceta träder i kraft innebär en sorgens dag för demokratin. Förespråkarna för avtalet framhåller att syftet med Ceta är att minska ”handelshinder” som tullar mellan EU och Kanada. Men de tullarna är redan låga. Avtal som Ceta och TTIP (mellan EU och USA) handlar snarare om det som kallas regelsamverkan kring varor och tjänster, och om vem som ska bestämma hur dessa regler ska utformas. Det kan röra sig om vilka halter av farliga ämnen som ska vara godtagbara inom jordbruket eller vilka arbetsmiljöregler som ska gälla för olika branscher. Idag regleras detta av demokratiska församlingar som den svenska riksdagen och andra parlament. Genom Ceta förskjuts alltför mycket makt till storföretagen.

Ett annat allvarligt inslag i avtal som Ceta är att företag ska kunna stämma ett land om företaget anser att landet i fråga har stiftat en lag (till exempel om miljöskydd) som riskerar att minska företagets vinster. Stämningarna ska sedan behandlas i speciella företagsdomstolar utanför det vanliga rättsväsendet.

Svenska medier har inte rapporterat särskilt mycket om Ceta, trots att det är EU:s hittills mest omfattande handelsavtal i sitt slag. När stora medier väl uppmärksammar Ceta får sällan kritiska röster komma till tals. Nästan alltid hörs bara anhängare som EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström (L) eller handelsminister Ann Linde (S). Intrycket blir lätt att det inte finns någon kritik mot avtalet. Men kritiken finns, inte minst från miljöorganisationer, flera stora fackförbund, Vänsterpartiet och delar av Miljöpartiet.

Den svenska bristen på debatt och seriösa utredningar av Ceta är ett undantag jämfört med andra europeiska länder. I Frankrike, Tyskland, Holland och Belgien är motståndet utbrett. Där demonstrerar tusentals människor på gator och torg. I Frankrike tillsattes i somras ett parlamentariskt utskott för att utreda avtalets effekter på miljön och folkhälsan. Utskottets rapport visade att Ceta inte prioriterar hälso- eller miljöaspekter. Inte heller innehåller avtalet bindande miljöåtaganden. Den franska utredningen ifrågasätter de särskilda företagsdomstolarna och slår fast att Ceta inte i tillräcklig utsträckning värnar EU:s försiktighetsprincip, det vill säga att en produkt måste vara bevisat ofarlig för att få säljas.

I början av september beslutade Belgien att låta EU-domstolen pröva om införandet av företagsdomstolarna går att förena med europeisk lagstiftning. Den belgiska provinsen Vallonien gjorde för ett år sedan sig känt för att ta strid för demokratin. Som ett av fåparlament gjorde Vallonien en grundlig genomlysning av Ceta och röstade därefter nej till avtalet. Efteråt pressade EU den regionala regeringen att efter vissa justeringar ändå godkänna avtalet.

Många kommuner och regioner i EU:s medlemsländer har deklarerat sig Ceta-fria, förklarat att de inte stödjer avtalet. I Malmö kommunfullmäktige lade Vänsterpartiet fram en motion om att även Malmö stad skulle bli en Ceta-fri zon. Tyvärr avslogs motionen.

Det är beklagligt att förespråkarna för Ceta avfärdar kritik mot avtalet som protektionism eller handelsfientlighet. Vi som kritiserar EU:s handelspolitik är varken protektionister eller handelsmotståndare. Vi gillar handel, men vi tycker att den ska ske på ett schysst sätt. Vi anser att Ceta och liknande avtal ger orimligt stora fördelar till mäktiga storföretag, på bekostnad av miljön, folkhälsan och demokratin.

Det är nedslående att Socialdemokraterna och LO inte ansluter sig till sina europeiska motsvarigheter som ifrågasätter Ceta utan okritiskt springer näringslivets ärenden. Det minsta man kan begära är att S- och MP-regeringen väntar med att godkänna Ceta tills EU-domstolen fattat beslut om dess laglighet.