Huvudledare

Ledare: Kurdisk dröm om egen stat ett riskprojekt.

Kurder runt om i världen har visat sitt stöd för folkomröstningen. Här en manifestation i Beirut, Libanon.Bild: Hassan Ammar
På måndag röstar kurderna i irakiska Kurdistan om självständighet. Entusiasmen är stor. Generationers drömmar om en egen stat ska slutligen, äntligen – möjligen – förverkligas.
Omröstningen är samtidigt ett politiskt vågspel med höga insatser.
Och det är högst oklart vad som händer efter det "ja" som väntas på måndag, hur den där egna staten ska bli verklighet. Folkomröstningen är föga mer än en viljeyttring. Den kan inte ligga till grund för ett formellt utträde ur Irak. Finns det en plan för fortsättningen? En bra plan skulle onekligen behövas.
Kurderna i Irak är dessutom splittrade inbördes mellan de två rivaliserande klanerna Barzani och Talabani som kontrollerar varsitt parti, KDP respektive PUK. Denna oenighet är en förklaring till att det kurdiska parlamentet inte har varit samlat på två år.
Kurderna beskrivs ofta som världens största folk utan egen stat. De är totalt 25-30 miljoner till antalet. De största grupperna finns – i fallande ordning – i Turkiet, Irak, Iran och Syrien.
I Irak har kurderna redan självstyre med egen president, eget parlament och egna väpnade styrkor – men som del i den irakiska federala republiken.
Formellt gäller detta självstyre tre provinser i norr: Dahuk, Arbil och Sulaymaniyya. Under senare års krigskaos har kurdiska styrkor dock lagt under sig områden som centralregeringen i Bagdad gör anspråk på. Däribland Kirkuk, av central betydelse för Iraks oljeindustri, i sin tur av central betydelse för hela Iraks ekonomi. Fördelningen av oljeinkomsterna har varit en källa till återkommande konflikter i det nya Irak.
Folkomröstningen ses heller inte med blida ögon av centralregeringen i Bagdad. Den irakiske premiärministern Haider al-Abadi har varnat att om våld bryter ut så är han redo att ingripa militärt.
FN har vädjat till den kurdiske ledaren Massoud Barzani att avstå från omröstningen och istället förhandla fram en överenskommelse med regeringen i Bagdad. Barzani säger att han ska förhandla. Efter att omröstningen genomförts.
Omvärlden i stort – kurdernas vänner såväl som deras fiender – är oroad över vad folkomröstningen kan leda till. Det finns en uppenbar risk att den startar en politisk och militär kedjereaktion, omöjlig att förutsäga eller kontrollera.
Turkiet har den största kurdiska minoriteten av länderna i regionen och landets diktatoriske president Recep Tayyip Erdogan är inte trakterad av att få ett fritt Kurdistan som granne.
Det är svårt att inte känna sympati för kurdernas strävan efter självständighet. Drömmen om en egen stat är stark. Är den drömmen värd att offra för att hålla ihop en i grunden konstlad, religiöst och etniskt splittrad nation som Irak? Svaret är inte självklart. Men att förhasta sig kan få svåra följder.
Det lär inte hindra kurderna från att rösta ja till självständighet på måndag.
Läs alla artiklar om: Folkomröstning om kurdisk självständighet
Gå till toppen