Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Otämjda färgklanger

Bente Bjerregaards självporträtt.Bild: Galleri Estetica

Bente Bjerregaard

KONST. Galleri Estetica, Malmö, t o m 4/10.
Det lönar sig att gå riktigt nära Bente Bjerregaards måleri. Med näsan tätt intill duken blir det uppenbart hur den danskskånska kolorismens grand old lady ännu betvingar. Här sticker penseldragen iväg med kraftfull frenesi, där brandgult möter djupviolett och smekande pastell. Det behövs inget gnetande med detaljer för att mana fram havsbandets vindar eller grönskan som omsluter hemmet i Genarp. Snarare lösgör hon motivet från det figurativas precision och formar ett naturens och färgens landskap. Ju friare och hetsigare penseldrag, desto tydligare känns bränningarnas sälta och skogsdungens saftighet.
På Galleri Estetica sugs jag till vyn av Kävlingeån, där himlen genomträngs av en blekgul lyster ovanför växtlighetens tufsiga vinterdräkt. I lika hög grad imponerar hennes kompromisslösa självporträtt, byggt av lysande röda och gröna kontraster. Andra gånger står mindre på spel när hon håller sig närmre konventionen.
Född i början av 1930-talet har Bjerregaard hållit samtalet levande med historiens mästare. Envist dyker Paul Cézanne, Karl Isakson och Alf Lindberg upp när hennes konst diskuteras, trots att det är lika spännande att tänka på hur en lågmält sinnlig Göteborgsmålare som Maj Arnell (1910–2005) satte färgen i första rummet. På olika sätt har de båda tagit avstamp i traditionen och skapat något eget. Lovande nog märks nu också hos en yngre konstnärsgeneration ett nyvaket koloristiskt intresse. Vad som visas i denna rika presentation är dock inget bokslut. Oförväget arbetar Bente Bjerregaard vidare med sina sköna och otämjda färgklanger.
Gå till toppen