Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Sök och vi skall finna

”Punkskogen”, Sofie Josefsson.Bild: Galleri Ping-Pong

Sofie Josefsson …Katarina Andersson

KONST. Galleri Ping-Pong, Malmö, …t o m 7/10.
Som namnet antyder, "Punkskogen", handlar Sofie Josefssons nya målerisvit om kontraster. Den mellan natur och civilisation. Ja, motiven behandlar detta, men även mellan ett associativt, allegoriskt måleri kontra en undersökning av form och bildrum, måleriet som process.
En målning tycks fungera som en portal in i sviten. En overheadapparat lyser upp en ruta på en vägg och avslöjar ett tätt lövverk, en undervegetation som finns med i alla målningarna. Denna övning i form med avstamp i det figurativa känns igen från Sofie Josefssons tidigare motiv: en enkel madrass med randigt överdrag, eller en golvlist där parketten möter väggen. Men i dessa nya verk introduceras berättande element. Här finns ett murrigt naturmåleri i färger av rotvälta, och ibland är det för likt ett schablonmässigt samtidsmåleri, som när ett ensamt rådjur plirar i hörnet av en platt bildrum.
Det som framstår som mest intressant är ett virrvarr av ritade symboler, mönster och kvinnokroppar som får mig att tänka på blandningen av samtidskommentar och saga i Grayson Perrys väggbonader. Kanske är spretigheten i serien ett tecken på idéer som inte prövas fullt ut, men det är också ett vaket, sökande måleri som borde locka fler att följa detta konstnärskap.
Helt olikt detta är Katarina Andersson verk från de senaste nio åren som visas i det bakre rummet på Galleri Ping-Pong. Hennes stringenta måleri består av dussintals strykningar av äggoljetempera på duk. Variationer av ljusa, monokroma färgfält som växer fram ur varandra, som strukturer ur en dimma. Spänningen som uppstår mellan motivens anspråkslöshet och måleriprocessens ihärdighet underminerar läsningar av detta som något ”förenklat” eller ”avskalat”. Komplexiteten i det synbart sparsamma återkommer i Anderssons blyertsteckningar. Ett ensamt vertikalt streck skär genom en massa av horisontella. Jag upplever den lilla linjen som ett sätt att skapa styrsel, men inte exakthet, som ett steg i ett olöst matematikproblem.
Gå till toppen