”Love is a human right” står det på Rickard Söderbergs t-shirt. Kärlek är en mänsklig rättighet. Bakom kajalsvärtan tittar han mot Mahmoodmoskéns glänsande kupol medan han tar några snabba kliv med sina guldsneakers fram till entrén. Det rasslar från armbanden av kristaller och nitar när han sträcker fram handen.

Imamen Rizwan Ahmad Afzal väntar innanför dörren. Han bär mörk kostym och svart hatt. Han ler mjukt och tar operasångaren i hand.

När operasångaren och HBTQ-aktivisten Rickard Söderberg förra helgen läste artikeln i Sydsvenskan om studiebesöket på Mahmoodmoskén, där elever och lärare från den besökande skolan reagerade starkt på flera av imamens påståenden kring grisars homosexualitet som ett skäl till att inte äta griskött, gick Söderberg ut på Twitter och skrev:

”Om man blir homo av att äta griskött undrar jag varför jag är bög, som varit vegetarian i typ 30 år?”

Han bad också om att få komma på besök till moskén. Imamen svarade några dagar senare på Twitter: ”Du är hjärtligt välkommen”.

HD och Sydsvenskan förde samman imamen och operasångaren till ett samtal i Mahmoodmoskén.

Nu slår de sig ner på varsin stol inne i bönerummet, under kupolens rymd. Stämningen är artig och varm, lite nyfiken. Vid bordet har imamen två av sina kollegor, Daud Khan, som är ordförande i församlingen, och Kareem Lone, pressansvarig.

– Jag vill försöka förstå er syn på homosexualitet, säger Rickard Söderberg.

– Det står i Koranen att homosexualitet är en synd. Men vi respekterar dig, säger Rizwan Ahmad Afzal.

– Men ni tycker att jag är en syndare?

Daud Khan svarar snabbt:

– Vi berättar vad som står i Koranen, och där står att homosexualitet är förbjudet. Men det är inte samma sak som att homosexuella är förbjudna. Vi respekterar dig.

– Upplever ni verkligen att ni respekterar mig när allt det som är jag är en synd?

Männen runt bordet tittar på varandra.

Rickard Söderberg fortsätter:

– Det finns ju jättemånga muslimska bögar och flator. Hur gör ni när en ung person i er församling kommer och säger ”jag är homosexuell”·

Imamen Rizwan Ahmad Afzal möter hans blick.

– Det vet vi inte. Det har aldrig hänt, jag har aldrig fått någon fråga i församlingen.

Mahmoodmoskén, som stod klar i maj 2016, tillhör den muslimska grenen Ahmadiyya. Samfundet beskriver sig som en reformrörelse inom islam. Rörelsens världsomspännande kalif heter Mirza Masroor Ahmad. När han besökte Malmö i samband med invigningen av moskén, blev han intervjuad av Sydsvenskan. Han sa då: ”Många psykiatriker och läkare säger att detta är en psykologisk sjukdom som kan behandlas.” Han berättade också om homosexuella män som hade ”omvänts” och nu levde med kvinnor.

Något sådant säger ingen av Malmömoskéns ledare under samtalet med Rickard Söderberg. Istället talar de om homosexualitet som en förbjuden handling, och jämför med andra sådana förbud inom islam, som att dricka alkohol och äta griskött.

– Varje person gör sitt val. Och vi har våra regler. Jag kan inte gå till en fotbollsklubb och säga att jag vill spela golf.

Rickard Söderberg slår ut med armarna.

– Det är en helt befängd jämförelse. Det är ganska få golfspelare som blir dödade inom islam, men ganska många homosexuella blir det.

Daud Khan lyfter fram fler exempel.

– Jag vill gärna göra världsliga jämförelser så att allmänheten förstår. Att dricka alkohol är också förbjudet enligt vår tro. Vi fördömer handlingen men vi kan aldrig fördöma människan.

Rickard Söderberg suckar tungt.

– Att dricka alkohol är något jag väljer. Att vara homosexuell är som min hudfärg, mitt kön. Jag lever och ÄR homosexualitet! Och ni ser mig som en syndare!

– Vi kan bara säga som det är enligt Koranen, upprepar imamen lugnt, och fortsätter:

– Också i Bibeln står det att homosexualitet är förbjudet.

Rickard Söderberg:

– Min kärlek är välsignad av kyrkan. Jag har gift mig där.

Han plockar fram sin telefon och sätter på ett klipp, håller fram så att alla ser. Det är män i Acehprovinsen i Indonesien som straffas med piskrapp för att de älskar män.

– Det är fel att straffa. Det finns inget straff i Koranen. Jag som imam kommer inte att straffa en person som är homosexuell, säger Rizwan Ahmad Afzal.

Daud Khan nickar.

– Det här kämpar vi Ahmadiyyamuslimer med dagligen. Vissa gör handlingar i religionens namn som inte går hand i hand med vad religionen säger.

Rickard Söderberg drar fingrarna genom håret.

– Låt mig läsa ett stycke från vår grundare, säger imamen Rizwan Ahmad Afzal:

”Jag säger att ni ska hysa medkänsla för alla guds skapade varelser, oavsett vilka de är.”

Han vänder sig mot operasångaren på andra sidan bordet:

– Du är välkommen hit idag, imorgon, när som helst.

– Men jag är fortfarande en syndare?

– Vi kan inte döma någon.

– Varför är inte den kärlek jag hyser till min man värd att välsignas av er?

– Islam tillåter inte sådana handlingar, säger imamen.

– Ni måste sluta säga att det är en handling! Homosexualitet är inte en handling. Jag ÄR homosexualitet.

– Det är mellan dig och gud, säger Rizwan Ahmad Afzal.

– Menar du att jag inte är född homosexuell?

– Jag vet inte. Du säger så. Jag har inte studerat medicin, jag har studerat koranen, säger imamen och säger att det här är första gången han träffar en öppet homosexuell person.

– Vad händer om en ung person kommer till dig och säger att den är förälskad i någon av samma kön? undrar Rickard Söderberg.

– Det vet jag inte. Vi är okunniga. Om du Rickard har någon information som du kan skicka till mig, kan du väl göra det?

– Det är en googling bort. Och om vi får bort hatet och intoleransen så har vi löst problemet, säger Rickard Söderberg.

– Vi respekterar alla människor. Och vi är öppna för dialog. Om en homosexuell person blöder, så tar vi hand om den, säger Daud Khan.

– Varför kan ni inte uppmuntra kärleken istället för att först dra ner brallorna på oss? undrar Rickard Söderberg.

– Jag står för min tro, säger imamen.

– I morse gick jag upp med Anders halv sju. Vi åt gröt och han cyklade till jobbet. Det är vårt liv. Det är MITT LIV och ni säger att homosexualitet är en synd, säger Rickard Söderberg.

– Vi säger bara vad islam säger. Det är våra regler. Om vi har en rökfri moské så får ingen röka här. Det är homosexualiteten som är förbjuden, inte de homosexuella, säger församlingens ordförande, Daud Khan.

Rickard Söderberg lutar sig bakåt i stolen.

– Vi ska avsluta nu. Vi kommer inte längre.

– Du är välkommen hit igen. Med din kompis, säger imamen vänligt.

– Min ”kompis”? utbrister Rickard Söderberg och ger ifrån sig ett kvävt skratt.

– Min man sedan 13 år! Jag måste säga att jag fortfarande känner mig lite skakad och ledsen. Jag hade hoppats att ni kunde säga: Det vi behöver i den här världen är fler människor som älskar varandra, oavsett vem eller hur. Jag förstår att ni har era regler. Men det gör mig ledsen.

Imamen skakar på axlarna och ler, något uppgivet. Han fortsätter att säga det han har sagt under hela samtalet:

– Det är islam som säger att det är förbjudet.

– Det gör mig ledsen att ni väljer att se det så. När det enda brott människor har begått är att känna förälskelsens fjärilar lyfta i magen. Ingenting annat, säger Söderberg.

Samtalet kommer inte längre. När alla rest sig från bordet och gått mot utgången vänder sig imamen till Rickard Söderberg.

– Vi måste ju fika! Vi har ordnat fika.

Han slår ut med armen, tillbaka in mot bönerummet och bordet.

Två killar fyller bordet med kaffe och te, kakor, croissanter och wienerbröd.

Gaytenoren slår sig artigt ner och tar en bit blåbärslängd.

– Jag kanske kan komma hit och prata med era ungdomar någon gång?

– Du är välkommen hit när du vill, säger imamen.