Kultur

En del av det brusande livet

Malmö Chamber Music

KONSERT • KLASSISKT . Håkan Hardenberger, Baiba Skride, Colin Currie, Johnny Teyssier, Sebastian Stevensson, Olle Elfström, Janne Johansson, Pernilla August, Rebecka Hemse, Lucas Jussen, Arthur Jussen. Palladium i Malmö, 23/9.

När Malmö Chamber Music avslutades låg en fiol på Palladiums scengolv. Man framförde Ramuz och Stravinskys ”Historien om en soldat”, där soldaten byter sin musik mot djävulens pengar. Baiba Skride, Colin Currie, Håkan Hardenberger och andra av festivalens toppmusiker spelade med kraft och lätthet. Därtill framställde Pernilla August och Rebecka Hemse historien om soldaten, djävulen och prinsessan. Det måste ha varit en utmaning att få till alla övergångar mellan berättande och skådespeleri, och repetitionstiden var förstås kort. Med det i bakhuvudet kunde man njuta av många enskildheter.
Solisten Baiba Skride.Bild: Marco Borggreve
Kvällens uruppförande var ”Historien om en prinsessa”, en pendang till Historien om en soldat med text av Mi Tyler och musik av Benjamin Staern. Här ställdes prinsessans styrka mot soldatens svaghet. Kontrasten kunde ha blivit alltför svartvit, men musiken nyanserade. För när prinsessan gav djävulen korgen ljöd en ljus koral i stil med den Stravinsky skrev till soldatens och prinsessans korta stund av lycka. Minnet av kärleken fick alltså bilda bakgrund till prinsessans ståndaktighet. Festligaste numret var annars ”Djävulens tango”, där August kom ut som råbarkad kabarédrottning!
Mellan de båda historierna satte sig Lucas och Arthur Jussen vid flygeln och spelade Stravinskys balettmusik ”Våroffer” i versionen för fyrhändigt piano. De lät som en enda jättepianist. Milda melodier fick cirkla som i trans och de berömda accenterna utfördes med största möjliga brutalitet. Det senare blev till sist outhärdligt. För vad är det som händer i slutet av baletten? Massan offrar en flicka, och det med besinningslöst våld. Är det någon musik som behöver en kritisk pendang så är det ”Våroffer”. Nu möttes våldskulten i stället av jubel från publiken. Våroffret blev också vårt offer.
Låt mig sluta med ett helt annorlunda minne från Hans Pålssons konsert på fredagen. Sista satsen i Beethovens Pianosonat nr 31 börjar med ett tyst recitativ. Så följer klagovisor omväxlande med fugor som andas större tillförsikt. Allt detta formade Pålsson med sin typiska klarhet, och samtidigt med sårbarhet, värme och kraft. Vilket djup i tolkningen, och i humanismen.
Musik är inte ofarlig. Att kampen om våra själar rasar under Malmö Chamber Music innebär bara att festivalen är en del av det brusande livet. Hoppas ännu fler hittar till konserterna nästa gång.
Läs alla artiklar om: Malmö Chamber Music 2017
Gå till toppen