Huvudledare

Ledare: Lär av Merkels misstag. Lagom enigt är bäst.

Angela Merkel på måndagen.Bild: Matthias Schrader
Kristdemokratiska CDU/CSU blev som väntat störst i söndagens tyska val. Men för förbundskansler Angela Merkel blev det ingen valsegersötma, utan tvärtom förlust. Inte bara gjorde hennes kristdemokrater, med 33 procent av rösterna, sitt sämsta val sedan 1949 – de tappade även den politiska högerflanken till främlingsfientliga Alternativ för Tyskland, AFD.
Regeringsförhandlingarna lär bli en komplex historia som kan leda till mindre handlingskraftig tysk politik. Men möjligen finns här en del att lära för svenska partier.
Merkels koalitionspartner under den senaste mandatperioden, socialdemokratiska SPD, noterade också historiskt låga siffror, 20,5 procent. Det fick partiledaren Martin Schulz att förklara att det nu är oppositionsrollen som gäller. Därmed får SPD tunga uppdrag i förbundsdagen som annars skulle ha tillfallit AFD. Men det är en klen tröst för de etablerade partierna. Ingen kan blunda för att tysk politik inte längre är vad den varit.
Den främlingsfientliga högerpopulismen har firat triumfer runt om i Europa under det senaste decenniet. Men Tyskland har varit ett undantag. Tyskarna har, med sina historiska erfarenheter, framstått som vaccinerade mot förenklade budskap och utpekande av syndabockar. Fram till nu.
Uppenbart hände något under förra mandatperioden. Det talas om missnöje med Merkels beslut att öppna gränserna under den stora flyktingvågen till EU. Men en del av förklaringen ligger på ett mer övergripande plan. Storkoalitionen mellan CDU/CSU och SPD gjorde visserligen regeringen beslutsfähig – men den lämnade samtidigt få alternativ till väljare som var missnöjda med den politiska utvecklingen. I den gruppen gick AFD:s röstfiske galant – och då i synnerhet bland män i den östra delen av landet.
Nu utmanas Angela Merkels regering för första gången från höger och hon konstaterar självkritiskt att hon måste jobba för att locka tillbaka dessa väljare. Enkelt blir det inte. AFD, som med 12,6 procent blev tredje största parti, lär fortsätta med sin stenhårda populistretorik. Även om partiledare Frauke Petry dagen efter valet meddelade att hon inte vill sitta i partiets grupp i förbundsdagen, utan har för avsikt att bilda en egen grupp.
En avpartiets förgrundsfigurer, Alexander Gauland, lovade i ett segertal att "jaga Merkel" och "återta vårt land". Så konfrontativt brukar det inte låta i tysk politik.
Merkel är kvar vid rodret, men inte med samma frihet att styra som hon har vant sig vid. Förmodligen försöker hon bygga en koalition med liberalerna FDP och miljöpartiet De gröna. Det räcker för en majoritet, men samarbetet kan bli komplicerat i en rad centrala frågor. Inte minst då det gäller EU-politiken, där Merkel har en mycket tung och viktig roll att spela framöver. Hon behövs som drivande kraft vid beslut om alltifrån Storbritanniens utträde till unionens framtid.
Frankrikes president Emmanuel Macron må vara den som har störst visioner för EU – utan stöd från Berlin lär han få mycket svårt att förverkliga dem.
Tyskland är en viktig handelspartner till Sverige och även så tillvida ligger det förstås i svenskt intresse att tysk politik flyter på väl. Merkels gedigna erfarenhet talar för att det blir så, trots allt. Och hennes svenska politiska kollegor har möjligen en del att lära av tyska misstag.
CDU/CSU tappade många värdekonservativa röster på den politiska högerkanten. Om Kristdemokraterna gör detsamma i nästa års svenska val hamnar partiet under riksdagsspärren. Om KD har en outnyttjad potential så är det sannolikt just i rollen som ett anständigt, värdekonservativt alternativ.
Mycket tyder på att även svenska partier tvingas söka nya samarbetsformer efter valet. Då talar det tyska exemplet för att lagom stora samarbeten är bäst. Alltför breda koalitioner kan ge bilden av att populister är missnöjda väljares enda alternativ.
Trots Schulz besked sade sig Merkel på måndagen hoppas på samtal om fortsatt samarbete med SPD.
"Det är viktigt att Tyskland får en bra, stabil regering", sade hon till AP.
Förutsättningarna för en sådan är inte de bästa. Men om någon klarar svåra lägen, så är det Angela Merkel.
Gå till toppen