Den ofiltrerade tyska öltyp som oftast kallas Kellerbier upplever lite grann av en renässans, både i Tyskland och i den vidare omvärlden. En del kellerbier hittar hit till Sverige, och en del bryggs till och med inom landets gränser. Det mesta är mer eller mindre bra.

Oftare mindre än mer, får man väl säga.

Fast det beror på vad man jämför med. Det är när man jämför med kellerbier från Franken, i sydöstra Bayern, som allt annat bleknar.

En av dem finns just ni bolagets tillfälliga sortiment. Det rör sig om Bambergbryggeriet Mahr's Ungespundet.

Den har kellerbierens alla vanliga karakteristika – tydlig jästighet, men ordentlig maltbotten och en distinkt men inte överdriven humleton som är mer kryddig än besk – men ligger osedvanligt nära en engelsk cask ale.

Ungespundet kan översättas med "opluggad". Traditionstrogna kellerbier tappas på (trä)fat, där man lättar på trycket genom att släppa in lite syre. Man lämnar fatet opluggat. Ölet får andas.

Resultatet blir ett öl utan så mycket kolsyra – som en riktig engelsk cask ale, med andra ord. Sådana kan man uppfatta som avslagna, men kellerbier är ändå alltid friska och pigga öl.

I Systembolagets ordinarie sortiment finns sedan några veckor en rätt trevlig kellerbier från Rhenlandet som heter Koblenzer. Den kan jag rekommendera. Men det finns ingen som helst anledning att dricka en sådan så länge Mahr's finns kvar på hyllorna. Men skynda, jag kanske kommer dit endera dagen med en container.