Wimans blogg

Max Wiman: 3-5-2 och 2-1-2 – visst är det kul att leka med siffror

Låt oss göra ett klarläggande. Vi är ute och cyklar om vi inte korrigerar MFF:s grunduppställning.

Vad vi ser och vad vi har inkört i våra medvetanden är inte alltid detsamma. Det som har skett gradvis med Malmö FF under 2017 är en tydlig förskjutning längs högerkanten vad gäller grunduppställningen.
Jag - och säkert många med mig - har ändå envisats med att ställa upp laget som 4-4-2 och sedan förklarat hur det i praktiken oftast blir till något annat, men de senaste matcherna har pekat allt tydligare mot en trend som breder ut sig i fotbollen och där MFF numera är i sitt grundtänkande.
Magnus Pehrsson resonerade en del kring detta efter torsdagsträningen, han gillar att prata fotbollstaktik och är inte den som säger att "siffror är bara något på ett papper" så där jätteofta.
Anton Tinnerholms och Jo Inge Bergets insatser de senaste matcherna har varit imponerande - men också i tydligare roller.
Så låt oss skrota 4-4-2.
Och från början formera laget som 3-5-2.
Malmö FF ställer inte bara upp högre med ytterbackarna i banan, framför allt då på höger sida. Man har svingat om så att Anton Tinnerholms position flyttats fram än mer och är vad vi numera kallar wingback och Jo Inge Bergets har - med viss mental motvilja, men med strålande jobb - flyttats aningen bakåt med lite större defensivt ansvar som vänster wingback.
Men det råder ju inga tvivel om att deras roll är i första hand offensivt fokus. Och där är ju den stora skillnaden att Tinnerholm allt mer sällan hamnar på egen planhalva.
Minns ni detta läger innan våren ens kommit till Spanien? MFF-arna cyklade från boendet i Salou till träningsplanerna i snålblåsten. Här är det de blivande wingbackarna Anton Tinnerholm och Jo Inge Berget som kommer trampande.Bild: PETTER ARVIDSON
I sin tur innebär det att Behrang Safari är mittback i en trebackslinje - men här finns ju också en viss modifikation som gör att vi inte helt kan släppa 4-4-2 ur medvetandet. För Safari drar relativt ofta på utflykt på kanten. Det gör ju inte Lasse Nielsen som är till höger i trebackslinjen.
Att prata om att Erdal Rakip spelar på en kant där han inte riktigt trivs börjar närmast bli löjligt nu. Han är en av tre innermittfältare och återfinns i princip hela tiden som den offensiva spetsen. Jag har flera gånger påpekat att han i princip gör alla sina mål i en radie från straffpunkten. Det är där löpningarna kommer. Inte från kanten.
Fördelen med 3-5-2 positionsmässigt är ju att den så lätt kan svängas om till 5-3-2 och med tanke på hur MFF:s lag är konstruerat förstås till 4-4-2.
Notabelt är att Halmstad vaknat till liv lite grand och har en vinst och en oavgjord sedan man ändrat spelmodell - till 3-5-2...
***
2-1-2 då? Jo, ni vet säkert redan.
Det är den tabellraden som Malmö FF behöver som bäst när allsvenskan nu i helgen går in på sin 26:e omgång. Tar MFF sju poäng, kan ingen nå laget, eftersom Djurgården som tvåa är nio poäng bakom.
Alla fyra "topplagen" spelar söndag denna gång: Östersund-Häcken (15.00), Sundsvall-Djurgården (15.00), MFF-Halmstad (15.00), AIK-Elfsborg 17.30.
Läs alla artiklar om: Fotboll: MFF 29 september
Gå till toppen