Nord & Francke

Exotiseringen av tanten osynliggör människan

Maria G Francke på jakt efter det som döljs bakom tantmasken.

Bild: LENNART KALTEA
Tidigare var hon närmast marginaliserad, men de senaste åren har tanten uppgraderats. Tanten 2.0 är kulturtant och samhällsbärare, har civilkurage och är utrustad inte bara med tygkasse utan även med ett skratt från hjärtat och färgglada kläder.
Eller?
I denna uppgradering har en exotisering skett. Vad med alla tanter som inte passar in i beskrivningarna ovan? När vi talar om dessa tanter som är så mysiga och kloka och rekorderliga på alla sätt blir det lätt en kliché. En fin kliché, men dock.
Tanten står i vägen för människan.
Det var Mats Strandberg som sa det, under ett montersamtal med titeln Tantlovers of the world unite. Han och författarkollegan Emma Karinsdotter diskuterade tantens roll och förenades i sin kärlek till denna figur tillsammans med moderatorn Julia Skott.
I hans två skräckromaner Färjan och Hemmet spelar tanten en betydande roll. I Färjan är en av huvudpersonerna en medelålders kvinna som under en lådvinsfylla bokar biljetten till Finlandskryssningen som blir en mardröm. I den aktuella Hemmet är handlingen koncentrerad till ett demensboende och både de boende och personalen är till största delen kvinnor.
Mats Strandbergs kärlek till tanten är uppenbar och verkar innerlig. Han älskar Miss Marple och om Astrid Lindgren säger han att hon förkroppsligar allt vad tanten ska vara.
Jag kommer att tänka på Jens Assurs bilder på Astrid Lindgren och skinnskallen Niklas från 1995 och den odödliga repliken Du måste sluta skinheadsa. (Lite bakgrund om hur den bilden blev till finns att läsa i denna artikel i Expressen.)
Obehagligt aktuell just idag, denna bild. När jag skriver detta kommer pushmeddelanden i en strid ström på mobilen med delrapporter om dagens nazistdemonstration. På Instagram gjordes i dagarna ett försök att sprida hashtaggen kärringarmotnazism, vilket är ett typiskt tecken i tiden.
Det är okomplicerat att hylla den positiva och tuffa tanten.
Men när hon avviker från den normen, vad händer då?
Sara Paborn, Martina Montelius och Gunilla Brodrej.
Martina Montelius och Sara Paborn har i sina romaner Oscar Levertins vänner respektive Blybröllop båda tanter i huvudrollen, och båda dödar för litteraturen. Montelius Boel Märgåker åker på litteraturkryssning och tar kål på en man som dissar Joyce Carol Oates, Sara Paborns Irene Husvig förgiftar sin make när han förskingrar hennes böcker.
I monterprogrammet med årets bästa titel – Den hämnande bibliotekarien – talade de båda med Gunilla Brodrej om sina romaner och framför allt om tanterna, då. Deras tanter är ju inte av den mysiga sorten. Och även om författarna själva skrattade både glatt och rått åt figurerna de skapat berättade Paborn också om att hon fått flera irriterade reaktioner från (kvinnliga) läsare på temat men varför skiljer hon sig inte bara? Den aggressiva, opassande tanten provocerar fortfarande.
Ebba Witt-Brattström medverkar på flera seminarier och montersamtal, bland annat för att prata om sin aktuella bok Kulturkvinnan och andra texter. Hennes bild av tanten är också del av uppgraderingen – hon hyllar kulturkvinnorna och driver tesen att de bildar sig brett till skillnad från männen.
Nord & Francke har sedan dag ett seglat under kulturtantsflagg. Det var ett givet ord för oss att använda för att beskriva oss själva. I vimlet i natt träffade jag en frilansande redaktör som trodde att jag och kollega Nord hade "klätt ut oss" i våra färgglada och vilt mönstrade klänningar, för att vi skulle "sticka ut". När jag förklarade att nej, vi ser alltid ut såhär, såg han skeptiskt på mig och tog en långsam klunk ur ölflaskan.
Tanten står i vägen för människan.
Men vem är då människan? Naturligtvis finns det ingen modell som går att plocka fram och visa upp – men sant är att det bakom all färg och kraft finns kvinnor som inte alls är sådana. Igen poppar hon upp i medvetandet, Siri Johansson som skrev dagbok som sedan hennes son Sven Teglund redigerade och gav ut i bokform i fjor. I Ensamheten värst möter vi verkligen en människa som inte döljs bakom en tantmask – hon är ensam och ömklig. Och ironiskt nog diskuteras hon och hennes dagsboksanteckningar i de litterära salongerna nu när hon inte finns längre. Hon gick under radarn under sitt liv – nu har hon stigit fram i ljuset.
Se där en tant som inte är tanten 2.0 utan av en annan sort som är lika sann och samtida. En tant bakom den färgglada masken, i ett slags symbios med oss andra tanter.
Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!
Mejla oss!
Läs alla artiklar om: Bokmässan 2017
Gå till toppen