Kultur

Konst som antiauktoritär aktion

"Resa", Hardy Strid, 1981.Bild: Signal

Hardy Strid

KONST. Idag, imorron, Signal, Malmö, t o m 5/11.
Kollage, ordbilder, skulpturer av glasskärvor, oljemålningar, böcker – och fullt med stilkrockar. Hardy Strid (1921–2012) växlade ogenerat uttrycksformer, för lika mycket som han trodde på konsten lika misstänksam var han mot dess regler och institutioner.
Signals brokiga urval från 1961–1983 visar vilken fantastisk berättare han var. Målningarna är både groteska, lyriska och gåtfulla. Lite torra i färg kanske, men i de bästa har han med finaste pensel och största tålamod gett enskildheterna den mineraliska klang som var så typisk för hans lärare Endre Nemes.
Strids metod var associativ och byggde på halsbrytande motsatser. Själv kallade han det ”Allusioner”. Som i bilden där han lät modernisthjälten Naum Gabos vackra men tomma visdomsord ”I want no shape no volume” frontalkrocka med ”världssvälten” i oemotsäglig metallblank form.
På väggen med tidskritiska kollage hänger också en märklig affisch, ett fotomontage där han får besök i ateljén av Audrey Hepburn, Max Ernst, Lucio Fontana, Niki de Saint Phalle. Den gjordes till en utställning 1962; och ingick även i katalogen, som efter en ateljébrand blivit så sällsynt att den saknas på Signal. Men den var något i hästväg med skryt-cv, panegyriska texter och hyllningsartiklar, där konstnären utmålades som superstjärna. Inte ett ord var sant! Konstbluff! Skandal! Klagade kritikerna som aningslöst hade gått på hans geniala infall.
Konsten var alltid antiauktoritär aktion för Strid. Gärna med ett gott skratt. Hela utställningen är en inspirerad monolog om samhällets lögner och dumhet. Men hans tidskritik var egentligen mer poetisk än analytisk. När han i ögonblickets ingivelse använde sig av fragment från texter och omvärld, för att än en gång rita om sin inre världskarta, mynnade det ofta ut i nya frågor. Poängen var ju inte att hitta fram till något. Konsten var en process.
Helt utan stil och etikett.
Signal visar att Hardy Strid är en av de stora glömda konstnärerna.
Gå till toppen