Aktuella frågor

Debattinlägg: "Det är både moraliskt och juridiskt klandervärt att låta ett aborterat barn dö."

Abortgränsen fram till vecka 22 i graviditeten kan ifrågasättas på såväl medicinsk, moralisk som juridisk grund. Därför borde det vara möjligt att kräva av vuxna individer att avbryta en oönskad graviditet så fort som möjligt. Det skriver Ann Heberlein, doktor i etik och moderat riksdagskandidat.

Abortmotståndare demonstrerar i Stockholm 2005.Bild: Lars Dareberg
Sofia Zettermark och Sten Axelson Fisk, företrädare för Socialistiska läkare, uttrycker i en text på Aktuella frågor (28/9) oro över den diskussion som pågår angående en eventuell sänkning av abortgränsen.
Idag går gränsen för abort i vecka 22 – vilket är snubblande nära den tidpunkt då för tidigt födda barn kan räddas. Lena Hellström Westas, överläkare och professor, argumenterar för att sänka abortgränsen med en vecka med hänvisning till just detta.
Med utgångspunkt i egna erfarenheter av förlossningsvård och neonatal vård menar Hellström Westas att det är orimligt att abortgränsen och gränsen för överlevnad överlappar varandra: inte minst för vårdpersonal som ibland tvingas hantera att aborterade barn föds levande och kämpar för sina liv. Katarina Strand Brodda, överläkare på Mälarsjukhuset och ordförande i Svenska neonatalföreningens etikgrupp berättade i augusti om hur hon och hennes kollegor vid flera tillfällen försökt rädda aborterade barn, barn som fötts levande, som andats, rört sig och gett ifrån sig ljud.
Jag har hört liknande berättelser från förlossningspersonal i flera år. Det är inte svårt att förstå hur ångestskapande det är för en läkare eller barnmorska som har som uppgift att rädda liv att vara tvungna att passivt iaktta ett litet barn kämpa för sitt liv. Jag skriver barn – för ett foster räknas faktiskt i juridisk mening som ett barn efter vecka 22. Vår nuvarande abortgräns, där abort med hänvisning till "särskilda skäl” tillåts till vecka 22 är möjlig att ifrågasätta på både medicinsk, moralisk och juridisk grund.
Bevisligen är det möjligt för barn födda så tidigt som vecka 22 att överleva – där har vi ett medicinskt argument. Moraliskt säger vår intuition oss att ett barn som aborterats, men överlever, bör räddas. Det går på tvärs med vår moraliska intuition att passivt se ett barn dö. Juridiskt har vi redan tagit ställning: Ett foster räknas från vecka 22 som ett barn, alltså som en individ med människovärde.
Människovärdet garanterar mänskliga rättigheter – och en grundläggande mänsklig rättighet är rätten till liv. Jag vill därför påstå att det är både moraliskt och juridiskt klandervärt att låta ett aborterat barn dö, om det föds fram levande. Det är att förneka den allra mest grundläggande rättigheten, rätten till liv.
Barnets värde och rättigheter saknas helt i Zettermarks och Fisks resonemang. De reducerar abortfrågan till något som bara berör vuxna och deras behov och önskemål. Jag menar att ett foster måste betraktas som en varelse med ett potentiellt människovärde vilket innebär att också ett foster har ett skyddsvärde.
Detta skyddsvärde ökar i relation till utvecklingen från konception till födelse, och bör räknas som fullt då fostret har förmåga att överleva utanför kvinnans kropp. Idag är möjligheten till överlevnad god redan i vecka 22 – och därför bör barnet tillerkännas fullt skyddsvärde vid den tidpunkten. Alltså kan vi inte argumentera för abort vid denna tidpunkt. Så sena aborter går inte att förena med idén om barnets fulla skyddsvärde.
Enligt statistik från Socialstyrelsen utförs det årligen mellan 35 000 och 38 000 aborter i Sverige. Majoriteten av dessa aborter utförs tidigt i graviditeten – 94 procent före vecka 12 och 53 procent före vecka 7.
En sänkning av abortgränsen från vecka 22 till vecka 21 berör alltså ytterst få kvinnor, och hotar inte aborträtten på något vis.
Aborträtten bör naturligtvis värnas – men som alla rättigheter bör den hanteras med ansvar. Vuxna människor har ansvar för sina handlingar och måste leva med konsekvenserna av dem. Det är mycket ovanligt att en kvinna inte upptäcker att hon är gravid förrän i vecka 12, och ännu mer sällsynt att hon inte noterar graviditeten förrän framåt vecka 22.
Den som upptäcker att hon är oönskat gravid bör agera så fort som möjligt för att avbryta graviditeten. Det kravet bör vara möjligt att ställa på vuxna individer.
Ann Heberlein

SKRIBENTEN

Ann Heberlein är teologie doktor i etik och riksdagskandidat för Moderaterna.
Gå till toppen