De politiska nederlagen har stått som spö i backen allt för länge nu. Både i Sverige och i världen. Jag kan inte dra mig till minnes en enda riktigt stor seger för vänstern sedan jag blev politiskt aktiv i slutet av 90-talet. Visst har vi uppnått småsegrar men strider där oerhört mycket har stått på spel – attacken mot Afghanistan, Irak-kriget, ett slut på den israeliska ockupationen, ett stopp för privatisering av välfärden, en trygg arbetsmarknad för alla, ett slut på den strukturella diskrimineringen, lika lön, ett rättvist och radikalt klimatavtal, en generös flyktingpolitik och ett stopp för fascismens utbredning i detta land och på denna kontinent – har alla förlorats.