Sport

Anders Engman: På besök hos Sir Mark Prescott och fantastiska unghästar för miljonbelopp

06.10.

Och var noga med tiden, han gillar inte folk som kommer för sent.
Alla sa samma sak inför vårt möte med den engelske galopptränaren Sir Mark Prescott.
05.55 var vi på plats på Heat House Stable i hjärtat av Newmarket. Skylten ”Beträd inte gräsmattan” syntes direkt vid entrén, häckarna var klippta med millimeterprecision.
Allt är klassisk mark.
De första byggnaderna på Heat House byggdes på 1600–talet, ungefär samtidigt som gräset på det enorma fältet med den klassiska backen (hela träningsanläggningen är ägd av The Jockey Club) såddes. Sir Mark Prescott berättar senare att gräset inte är omsått på 400 år, det är aldrig bevattnat annat än med regn och aldrig gödslat. Ändå är det grönt, tjockt och frodigt.
06.00 kom ryttarna ut ur sitt omklädningsrum, bar sadel, hjälm, schabrak, träns och en liten spann vatten för att tvätta av hästen. Allt sker i tystnad, som skuggor i gryningen. Förklaringen till tystnaden, enligt Mark Prescott, är att alla vet precis vad de ska göra och när de ska göra det. Då blir det inte en massa skrik och rop utan en lugn och avstressande miljö för hästarna.
06.12 anlände den legendariske tränaren (han bor intill stallet med utsikt över boxarna) – och var på ett synnerligen gott humör trots att han beskrev dagen som den stressigaste på året. Runt 03.00 hade han varit på plats på kontoret, planerat träningsjobb och kommande starter. Han berättade om en dag med möten med ägare, visa upp nyinköpta hästar från auktionen, skicka iväg sex hästar till start, handla den sista dagen av auktionen i Newmarket och försäljning av hästar.
Vi visades till en i en stor hall, ett 20–tal hästar travade runt under överinseende av Mark och William Butler – som är lite av arvtagare och affärspartner. Ett 3-årigt sto såg inte helt perfekt ut, hon fick speciella order. Fyra skulle bara mjukas upp inför starter senare under dagen men resten skickades ut – med olika träningsupplägg – på det stora träningsfältet 150 meter från stallet.
Sist i raden gick ett 4-årigt sto vid namn Marsha – just nu världens nästa bästa sprinter och tvåa i söndags i Prix De L’Abbaye – och skiljde inte ut sig speciellt från de andra.
– Det syns inte på utsidan om de är bra. En del påstår det, men så är det inte, berättade Mark Prescott.
Josh Hamer ledde hästflocken med sina träningsjockeyers ut mot träningsfältet, själv red han en hack av okänt ursprung. En lugn och trygg häst för att leda de lite hetsigare fullbloden. Vi liftade med Mark Prescott och vandrade i ut på träningsbanan i halvmörker och strilande regn. Tre och tre kom de uppför backen inför Mark Prescotts granskande ögon.
– De har olika positioner i varje träningsarbete, förklarade han.
Han rabblar namnen på alla hästarna och jag kan inte undgå att fråga om han känner igen alla sina (idag ett 50–tal hästar) hästar.
– Javisst, alla som jag haft i alla fall de sista tio åren.
Men att träna inför alla andra, det går inte att ha några hemligheter?
– De andra ser mina hästar, men de vet inte hur mycket vikt de har. Det vet bara jag, svarade Mark Prescott med ett leende.
Vi samtalar om hästar och träning. Jag framför en hälsning från förre jockeyn Fredrik Johansson som ridit vinnare för Mark Prescott och engelsmannen blir uppriktigt glad när han hör att Fredrik idag jobbar med unga talanger och är anställd av Svensk Galopp.
– Bra, mycket bra, säger han. Hälsa honom.
Vi åker upp till den lilla skogen ovanför träningsbacken – på vägen passerar vi Warren Place där Sir Henry Cecil höll till och som numera drivs av Godolphin Racing och som rustats upp för ofantliga summor.
Tillbaka den lilla skogsgläntan. Dit kommer hästarna och där får de stanna och beta lite grönt gräs.
– Precis som en hund ska de ha sin belöning direkt. De vet att när de jobbat uppför backen får de äta gräs.
Regnet fortsätter att strila ner och vi söker skydd under träden. Mark Prescott berättar att skogen planterades för 300 år sedan och sedan dess har den fått stå orörd. Förutom hästarna är alltså Mark Prescott mycket intresserad av historien; allt från stallar till hus och träningsbanorna – helt enkelt miljön han lever i.
Vi liftar sedan ner till Heat House Stable med William Butler som minns att de haft svenska träningsryttare och nämner namn som Max Friberg och Sofia Presits. Han visar oss hästarnas poolavdelning. Dit kommer de in i en lång rad efter sitt träningsarbete, leds ner i vattnet och tar en kortare simtur. På andra sidan poolen står två personer redo för att torka dem. Lite löpande band princip.
Nästa omgång hästar görs redo för träning, Mark Prescott har åkt iväg för att träffa en viktig ägare medan vi promenerar hem till hotellet och en stor engelsk frukost och laddar om för auktion på Tattersalls.
Och vilka hästar vi fick se där.
Trots att de bara är 1,5 år gamla ser de ut som färdiga tävlingshästar. Man häpnar när budet höjs med en miljon i taget och slutpriset stannar på 1 350 000 pund (nästan 15 miljoner kronor). Och den var absolut inte dyrast.
Men den var ruskigt snygg.
Det är efter en sån här dag man inser varför den engelska galoppsporten är så ofantligt mycket större än den svenska.
Gå till toppen