Aktuella frågor

Debattinlägg: EU måste ingripa om Katalonien

Agerandet från centralregeringen i Madrid underlättar inte för en lösning i Katalonien. EU måste agera för en legal folkomröstning som låter båda sidor komma till tals. Det skriver Jakob Svensson demokratiforskare och docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö högskola.

"la Estelada", symbolen för det självständiga Katalonien, under en demonstration i Barcelona.Bild: Johannes Cleris/TT
För att undvika den tragedi som hotar drabba Katalonien måste EU gå in och medla. Etiketter som demokratisk eller odemokratisk har använts för att beskriva folkomröstningen, men låt oss lämna demokratibegreppet därhän. Det är ett notoriskt vagt begrepp som kan fyllas med ungefär vad som helst beroende på vem som använder det.
Talar vi till exempel om demokrati i termer av direkt eller representativ demokrati? Talar vi om demokrati som en universell rättighet att uttrycka sin åsikt eller som princip att rätta sig efter en rättsstats institutioner? Låt oss istället vända oss till begreppet ”olaglig”, vilket har använts för att beskriva folkomröstningen av Spaniens regering, av EU och även i Sverige.
Med tanke på Spaniens konstitution – som har formuleringar om Spaniens odelbarhet – och med tanke på författningsdomstolens ogiltigförklarande av folkomröstningen ligger det nära till hands att folkomröstningen är olaglig. Domstolarna är dock starkt politiserade med politiskt tillsatta domare, en del med direkta kopplingar till Spaniens regeringsparti Partido popular, PP.
Det går naturligtvis att hävda att folkomröstningen genomfördes enligt katalansk lag. Men med tanke på hur lagen tillkom – det har av vissa beskrivits i termer av en ”kupp”, kan också detta ifrågasättas.
Men det står klart att folkomröstningen är legitim i betydelsen av någonting rättmätigt och berättigat när det gäller ett lands styre. Argumentet att hela Spanien borde få delta blir absurt. Skulle Norge blivit självständigt 1905 om också hela Sverige fått rösta?
Med tanke på att PP har under 10 procents stöd i Katalonien kan man också fråga sig huruvida centralmakten i Madrid verkligen kan sägas representera katalanerna och deras intressen. De senaste dagarnas utveckling gör det också mycket tydligt att Madrid tror sig kunna lösa denna kris utan någon som helst inblandning av dem som berörs, det vill säga alla de katalaner som folkomröstat.
Vidare avser PP att inleda rättsliga prövningar mot den regionala polisen, mot valarbetare – som riskerar böter på flera miljoner – samt mot regionalt valda politiker. Samtidigt försvarar PP den nationella polisens dokumenterade övervåld och kallar de senaste dagarnas katalanska protester mot polisen för maffialiknande. Den spanska kungen – för övrigt inte demokratiskt vald – fördömer också de katalanska politikerna utan att yttra någonting om alla dem som skadats och som fortfarande vårdas på sjukhus.
Hur tänker sig centralregeringen i Madrid att katalaner ska känna sig som en del av Spanien när Madrid så uppenbart struntar i dem? Vi borde fråga oss huruvida Spanien och dess representanters agerande i Katalonien är legitimt. Detta blir allt mer tveksamt.
Ovanstående illustrerar det inom demokratiforskningen välkända begreppet ”majoritetens tyranni”. I västvärldens liberala demokratier har vi oftast mekanismer och processer för att se till att minoriteter inte ständigt blir överkörda. Detta leder åter till frågan om söndagens folkomröstning var legitim. Det katalanska samhället är splittrat och regionpresidenten Puigdemont hotar att utropa en självständig stat. Madrids agerande och EU:s passivitet ger honom snart inget annat val. Det skulle i sin tur lämna alla de katalaner som inte vill bli självständiga utanför.
Låt oss därför arbeta för att Katalonien kan genomföra en laglig och legitim folkomröstning där båda sidors argument kan debatteras och där den vinnande sidan visar respekt och förståelse för den förlorande minoriteten.
En fredlig lösning på konflikten ter sig dock allt mindre trolig efter de senaste dagarnas ordkrig. Nu senast med regeringen i Madrid som kallar Puigdemont för pinsam och verklighetsfrånvänd och demonstranter för nazister.
Broarna mellan Madrid och Barcelona är brända, och det ledarskap från premiärminister Marino Rajoy som EU efterfrågat lyser med sin frånvaro. PP förkastar alla förslag, påtryckningar till dialog och förslag om medling.
Om EU och Sverige fortsätter att framhålla att detta är en inre angelägenhet som de tror att Rajoy har kapacitet att hantera, kommer en självständighetsförklaring som ett brev på posten. Detta leder i sin tur till att Kataloniens självbestämmande utropas. Det kan i sin tur innebära massiva folkliga protester och mer polisvåld där dödsfall inte kan uteslutas.
Ingen kan då stå vid sidan om och säga att de inget visste. EU har inte råd att vara passiv åskådare till den tragedi som är i antågande.
Jakob Svensson

SKRIBENTEN

Jakob Svensson är demokratiforskare och docent i medie- och kommunikationsvetenskap vid Malmö högskola och är sambo med en katalan.
Gå till toppen