Familj

Här är en vänskap som varat länge

De är tre män som alla valt varsin väg genom livet. Ändå har de alltid hållit kontakten genom framför allt musiken. Hans Annellsson, Sven Bornemark och Stefan Rubensson är ett bevis på att vänskap kan vara länge.

60 + 60 + 60 = Press med Hans Annellsson, Stefan Rubensson och Sven Bornemark.Bild: Hussein El-Alawi
Det var Hans Annellsson som hörde av sig till tidningen och undrade om vi inte ville träffa de tre blivande och fyllda sextioåringarna.
– Jag tänkte att en sextioåring kanske inte är så mycket att skriva om men att vi är tre som dessutom hållit ihop ända sedan gymnasiet kan kanske vara värt några rader, säger han.
Egentligen är var och en av dem värda ett eget porträtt med den historia de har, men nu är det som det är.
– Vi träffades på musikgymnasiet i Malmö 1973 och upptäckte så småningom att vi gillade samma musik, berättar han.
Det ledde till att de efter gymnasiet bildade symfonirockbandet Press tillsammans med Jörgen Bornemark och Calle Hansson.
De sistnämnda är borta nu men bandet lever kvar:
– Senast vi spelade tillsammans var faktiskt på Calles begravning för ett år sedan, berättar Stefan Rubensson och förklarar att det var en spelning som kändes både tragisk och konstig när Calle inte satt bakom trummorna.
– Jag börjar vänja mig nu men saknar fortfarande Calle.
Innan den spelningen hade det gått några år sedan den förra spelningen men i mitten av 70-talet var Press hyfsat stora.
– Vi åkte på flera mindre turnéer och spelade på skolor. Det gick precis ihop sig, minns Sven Bornemark.
Något större genombrott blev det dock inte och Hans Annellsson har sin förklaring klar:
– Det var mitt fel. Jag tyckte det kändes konstigt att sjunga på svenska så jag vägrade göra det, menar han.
Betänk då att detta var i en tid när den svenska proggen var som störst och där skulle texterna vara på svenska.
– Det gjorde bland annat att vi inte fick vara med på folkfesten.
Istället sökte de sig utomlands och fick bland annat en spelning på den legendariska klubben Marquee i London 1979.
– Det var en kul grej även om det inte kom så mycket folk, minns Sven Bornemark.
Bandet spelade även in en skiva men skivbolaget Plattlangarna vägrade distribuera den för att de inte sjöng på svenska.
Samtidigt hade punken slagit igenom och bandets progressiva rock modell Yes och Genesis var om inte hopplöst så i alla fall ute.
Bandet bytte namn några gånger men lade av 1983. Skivan kom i alla fall ut 2009.
Istället satsade medlemmarna på sina egna karriärer. Sven Bornemark har spelat bas bakom artister som Eva Rydberg och Sven-Bertil Taube.
– Fast numera blir det mest blues, konstaterar han.
Hans Annellsson fortsatte komponera musik och satsade samtidigt på ett jobb som musiklärare. Idag jobbar han på Malmös internationella skola.
– Men när jag blir pensionär ska jag starta ett nytt band, säger han.
Stefan Rubensson å sin sida fortsatte spela och var några år med i Malmöbandet Florida Fun och senare gitarrtekniker åt Per Gessle. Samtidigt startade han en reklambyrå som gick bra:
– Jag fick ta hand om mer och mer av ekonomin i bolaget så till sist startade jag en egen revisionsbyrå.
I år fyller alla tre 60 år och vänskapen består. Kanske det även finns en framtid för Press?
– Det får vi se. Vi pratar om det varje gång vi ses men det har oftast runnit ut i sanden, konstaterar de och lovar bättring.

Hans Annellsson

Ålder: 60 år.
Bor: I Malmö.
Gör: Hans är musiklärare, Stefan redovisningskonsult och Sven musiker på heltid. Spelade tidigare tillsammans under namnet Press.
Aktuella: Deras vänskap har bestått i 45 år och fortsätter än.
Gå till toppen