Kultur

Vännen som växte bort och försvann

Emma Holm fångar känslan i att se sin vän glida bort. Ann Lingebrandt läser en stark debut.

Bild: Jasmin Storch

Emma Holm

BOKEN. Skäl. Modernista.
När Lila i Elena Ferrantes ”Min fantastiska väninna” kastar ned Elenas älskade docka i en källarglugg, och Elena strax gör likadant med Lilas docka, sätts ljuset på det maktförhållande som råder i en vänskapsrelation. Ett spel där en leder, den andra följer, men rollerna gott kan skifta med tiden. I Emma Holms debutroman ”Skäl” svetsas Veras och Iris vänskap samman genom bygget av ett dockskåp, men det är Iris fantasi som formar huset medan Vera mest fungerar som assistent.
I romanens inledning har barndomskompisarna återförenats efter många år: i en stulen bil är de på väg norrut för att utkräva hämnd för den händelse som en gång skilde dem åt. Det låter kanske lite som en svensk version av ”Thelma & Louise” och visst, delvis är ”Skäl” uppbyggd som en road story med tröstlösa vägkrogar, motorkrångel, påträngande gubbar och ett sexuellt övergrepp som spökar i bakgrunden.
Men även om revanschresan som skildras i berättelsens nuplan rymmer en lågintensiv spänning är det i tillbakablickarna på uppväxten som romanens största behållning finns. Här skildrar Holm fint hur en vänskap trevande byggs upp och formas av outtalade regler: ”Vi var aldrig sådana kompisar som flätade varandras hår eller sminkade varandra eller sov i samma säng. Vid sex års ålder var vi ett gift gammalt par som respekterade varandras gränser.”
Inte minst fångar Holm effektfullt – och det är berättelsens själva kärna – smärtan i att se sin bästa vän glida bort. Här handlar det om att växa ifrån varandra, i rent bokstavlig bemärkelse. Medan Iris kropp utvecklar kvinnliga former som tar henne in i en annan, vuxnare värld, kan den taniga Vera inte göra annat än stå och se på med känslan att vara utanför och övergiven. Plötsligt är dockskåpet inte längre det minsta intressant, och samtidigt äcklad och svartsjuk betraktar Vera männens blickar på den alltmer avlägsna vännen. För ung för att fullt ut förstå utsattheten det innebär att göras till föremål för männens begär.
Med fokus på frågor om vad ett barn kan göras ansvarigt för och ifall ett svek kan försonas håller Holm sin berättelse i ett säkert grepp. Hennes prosa är välavvägd och återhållsam med många skarpa iakttagelser. Det är rakt igenom gediget, men också ganska svalt, med känslorna nedtryckta mellan raderna, och det händer att jag längtar efter att historien ska få lov att explodera. På sätt och vis gör den också det till slut, men på sitt eget nedtonade sätt. Så startar ett lovande författarskap med doften av bensin.
Gå till toppen