Innanför gamla simhallens portar snubblas det över högen av skor under plastskylten med texten ”TA AV ER SKORNA”. Kartongerna med juicepaket smakar mumma för stunden men de släcker inte törsten jämfört med möjligheten att få träffa sin idol.

– Sarah är jättesnäll, säger Vendela Boye.

– Och jättelång! Svarar Svea Edetun.

De tioåriga flickorna från Malmö har aldrig simmat så långt som de gjorde denna lördag. 1,8 kilometer i bassängen kommer de fram till att det blev till slut.

– Jag var jättetrött. Sen såg jag Sarah. Först stanna jag upp! Sen simma jag i mål, säger Vendela.

Nu vill de simma mer. Flickorna visar upp sina lila MKK-tröjor med autografen i svart färg. Tröjorna får nu aldrig tvättas.

Ett vitt tält har satts upp utanför simhallen men kön ringlar in mot bassängkanten. Doften av kanelbullar och kaffe övermannar för stunden den bedövande doften av klor. Barnens trippande tår mot den kalla marken vittnar om en upprymdhet som enbart idolskap kan frambringa.

– Ta bilden från den där vinkeln i stället, säger blondinen med uppsatt hår. Det blir mycket bättre!

Ett par extra minuter är värt besväret för ett ögonblick som ska högtidlighållas.

– Det betyder enormt mycket att hon är här, säger MKK:s evenemangsansvarige Magnus Falk.

Malmö Kappsimningsklubb arrangerar den här helgen välgörenhetsgalan Swim of Hope till förmån för Barncancerfonden. Dragplåstret är ambassadören och olympiern som tornar upp 182 centimeter över marken i slutet av kön av unga autografjägare. Det är MKK:s första välgörenhetsevenemang.

Målet var att skapa en folkfest för unga simmare och de fyra tusen medlemmar som föreningen har.

– Vi ville göra någonting inspirerande och presenterade det här för Barncancerfonden i januari. De kontaktade Sarah Sjöströms agent och hon sa ja tidigt, säger Magnus Falk.

Jasmine Nilsson Garip letar efter orden.

– Jag tror det betyder väldigt mycket för alla barnen som är här att få träffa Sarah. Hon är en… Vad heter det?

– Förebild?

– Ja! Och som för Barncancerfonden. En… Ambassadör.

Sarah Sjöström ler stort.

– Det är ju roligt om folk ser mig som en förebild men jag vet inte, jag är bara mig själv. Jag gör det som jag brukar.

Världens bästa simmerska är bara tjugofyra år gammal men när genombrottet sker vid fjorton års ålder skapas en illusion. George Bernard Shaw ansåg att ”ungdomen slösas bort på de unga” men irländaren hade inte turen att få bevittna den där marsdagen i holländska Eindhoven år 2008.

Sarah Sjöström exemplifierade hur förförande ungdomligt oförstånd kan vara. I bassängen är du inte fjorton eller tjugofyra. Du kan vara fjorton och bemästra det som gamla simmare inte kan. Att göra ditt eget lopp. I bassängen är tid en illusion.

Superstjärnan omringas av barn som vill ta bilder. Hon frågar vad de heter och hur gamla de är.

Mathias Vasquez är blyg men systern Selma assisterar. Den olympiska guldmedaljören frågar hur gammal barnen tror att hon är. ”35 kanske 40”, svarar barnens ljuva spontanitet.

– Ja, min mamma är 45 så det hade varit konstigt, säger Sarah Sjöström och skrattar.

– Längre än vad många barn här har funnits.

– Ja! Ja, absolut men jag märker att jag har blivit en av de mer rutinerade. I VM-finalen i Budapest i somras var jag äldst av alla. Det är konstigt, nyligen var jag yngst. Nu är jag rutinerad och den alla vill slå. Det växlar snabbt.

– Jo, jag gillar det. Jag minns hur kul det var när jag försökte slå alla mina idoler och det är kul nu också men på olika sätt.

– Jag vet inte om alla vill det. Alla har väl inte drivkraften att bli bäst.

– Det är viktigt. Jag tror att det är viktigt att inspirera och barnen kan inspirera mig också. Det mesta jag engagerar mig i har med barn att göra. När jag fick frågan var det självklart. Det första jag gjorde var filmen med Barncancerfonden förra året. Det var fint att de ville ha mig som ambassadör. De hade gjort filmen med Peter Forsberg och den var väldigt fin. Jag träffade Nike som är med mig i filmen. Det var kul att se vilken glädje Nike hade när hon var i simhallen, hon var verkligen jätteduktig. Det blir ju tufft att jobba med en stor inspelning men Nike ville bara hoppa i vattnet och bada. Det var en lång dag men filmen blev fin.

– Det beror på. Allting är relativt. För mig är det viktigt att det har att göra med barn eller kvinnor.

Att vara delaktig i frågor som barns kamp mot cancer, det måste sätta saker och ting i perspektiv.

– Människor går igenom tuffa saker. Jag kan inte ens föreställa mig, det är helt omöjligt för mig att föreställa mig hur det är att ha ett barn som drabbats av cancer. Ingen kan förstå hur det är förrän det händer en. Ja, det skapar perspektiv på livet.

Intill simhoppsbassängen blottas den olympiska guldmedaljörens bristfälliga kunskaper. Tre unga simhoppare demonstrerar olika typer av hopp. Den som kallas ”räkan” sätter hon, i övrigt blir det en gissningslek som behagar de fnittriga knattarna. Trampolinen är 16-åriga Jasmine Nilsson Garips terräng. Det var i alla fall det. Tolv år gammal kom hon en dag fram till sin tränare. ”Jag kan inte hoppa i dag. Jag ser dubbelt.” Efter läkarundersökning efter läkarundersökning fick hon beskedet.

Hon hade drabbats av en hjärntumör. En drabbande diagnos och en fem timmar lång operation stoppade inte Jasmine från hennes passion.

– Det första jag strävade efter var att komma tillbaka. Det gjorde jag. Nio veckor efter operationen var jag tillbaka på trampolinen. Jag klarade mitt mål. I dag mår jag ganska bra. Jag har haft några komplikationer men jag mår bra. För två år sedan bestämde jag mig för att sluta och bli tränare. Jag ville vara kvar inom idrotten och jag mår väldigt bra av att vara det, säger hon.

”Åh, vad lång hon är. När man ser kändisar på tv brukar de annars vara så korta i verkligheten”, kommenterar en åskådare när Sarah Sjöström poserar i sin svart-grön- blåa baddräkt. Simhallen är nersläckt. Längs bassängkanten har föräldrar radat upp. Till klubbmusik trippar ett trettiotal unga simmare in och ställer upp sig längs startplatserna. Bana nummer fem är Sjöströms. Bassängen fylls, vågor skapas och byxben blöts ner. Sarah Sjöström tar ett par stråk av fjärilstypen och låter en ung pojke åka snålskjuts på hennes rygg.

– Hon är naturlig med alla. Hon har slagit världen med häpnad. Jag har jobbat med Kajsa Bergqvist och Carolina Klüft. Sarah kommer bli Sveriges genom tiderna främsta kvinnliga idrottare. Utan tvekan, om hon inte redan är det, säger Sjöströms agent Daniel Wessfeldt.

Sarah Sjöström landade på skånsk mark under fredagskvällen, direkt från världscuptävlingarna i Hong Kong och Qatar där hon drygat ut sin ledning i totalställningen.

– Jag har tävlat mer i år än vanligt. Tidigare hade jag 200 meter i programmet men nu har jag satsat på sprint, 50 och 100 meter.

Nu väntar ett uppehåll inför de sista tävlingarna i östra Asien i november månad. I morse simmade hon några vändor. Bara för att.

– Det var inget träningspass direkt. Jag bara åkte och simmade.

– När jag tävlar är det nästan alltid det. I år har jag knappt gjort ett dåligt lopp. Men klart att man tröttnar. De flesta träningspassen är gnetiga och tråkiga men man får ta sig igenom det. När det inte går bra och man inte hittar inspirationen, motivationen och tränar utan mål… Då tröttnar man. Så länge jag har ett mål och hittar inspirationen är det roligt. Jag har aldrig haft så kul som jag haft i år.