Gästskribenten

Jan-Olof Bengtsson: "Köer, osäkerhet, svartkontrakt, trångboddhet."

Är vi medvetna om att Boverket uppskattar behovet av nya bostäder till 700 000 fram till 2025? Och att bedömningen gjordes före flyktingvågen 2015. Eller att det vid årsskiftet stod 555 000 människor i bostadskön i Stockholm medan den växte med 40 000 på ett år? Samtidigt som det bara fördelas 7 000 ordinarie hyreskontrakt per år för hjälpa upp det hela.
Den svenska bostadsmarknaden där 2,5 miljoner människor bor i hyresrätt är ett kärt hatobjekt att debattera. Lite provokativt kan sägas att marknaden styrs av ett cementerat regelverk med över 60 år på nacken. Det centrala honnörsordet är ”bruksvärdesmodellen” – alltså att man betalar efter överenskommen standard – som också blir en priskontroll. Ekonomisk grundkurs är ju att om priset hålls nere via en priskontroll överstiger efterfrågan så småningom utbudet.
Så vad får vi då? Jo, det blir brister, köer, osäkerhet, svartkontrakt, trångboddhet och negativt för jobbtillväxten. Som idag, alltså.
Bristen på hyresrätter driver upp priserna på villor och bostadsrätter vilket så klart gynnar de rika, och inte alls som det var tänkt, de sämst lottade. 1998 bodde 47 procent av de inkomstfattiga i hyresrätter, ofta inom ramen för den kommunala allmännyttan. 2012 hade det ökat till 54 procent. Resultatet blir ett slags segregerad social housing.
Det här och mycket mer har jag hämtat ur den nyutkomna debattboken med den fyndiga titeln Gör hyresrätt! – Idéer för en utvecklad hyresmarknad, skriven av Henrik Bredberg och Jan Kockum.
Det är en ambitiös och tankeväckande genomgång av ett system så fastlåst att det stundtals blir komiskt. Och som i princip bara rattas av Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna.
Vad författarna efterlyser är en genomgripande reform av den svenska hyresmarknaden och hyressättningssystemet. Därför går de igenom alla turer och fladdrande trådar i den svenska bostadspolitiska debatten. De är imponerande många, men mest prat, väldigt lite verkstad och väldigt, väldigt långt och utdraget.
Dock är Sverige invaggat i att ”marknadshyror” är något fult, utsugande och osolidariskt. Detta har egentligen alla partier, i en slags självbedräglig överlevnadsinstinkt, ställt sig bakom. Märkligt.
Ordet marknadshyror måste avdramatiseras, menar författarna. Titta på de länder där det fungerar, exempelvis Norge. Vårt land är inte enhetligt. Ett nytt hyressättningssystem måste fram och det ska baseras på de regionala olikheterna.
Den enda som verkar gilla läget är Hyresgästföreningen som ”fått ett drag av myndighet över sig med statens goda minne”, som det står i boken. Men som med fri hyressättning skulle riskera att avskaffa sig själv.
Frågorna är många. Leder investeringsstöd till lägre hyror? Ger subventioner billigare hyreskontrakt? Knappast.
Helt klart flyter här omkring mängder av gistet ideologiskt vrakgods som borde ha sjunkit för länge sedan. Det sätter författarna fingret på.
Och med ens har vår svenska infekterade bostadsdebatt, med 60 år på nacken, fått nytt bränsle.
Jan-Olof Bengtsson är politisk krönikör och fri debattör
----
Eftersom en av författarna till boken Gör hyresrätt!,Henrik Bredberg, arbetar på ledarredaktionen recenseras boken av en fristående skribent.
Gå till toppen