Kultur

Vackert och sorgligt om basket och syskonskap

Kwame Alexander.Bild: Natur & Kultur

Kwame Alexander

BOKEN. Crossover. Övers Jason Diakité. Natur & Kultur.

Svenska är inte särskilt coolt. Det vet alla som har försökt säga något riktigt snuskigt, formulera översvallande lycka i ord eller skitförbannad velat slänga sig med det allra råaste vårt språk har att erbjuda.
Det vet också alla som klagat på Netflix undertexter. Ta till exempel Seth Rogens konfrontation med Bill Hader i filmen ”Supersugen”: ”You just cockblocked Mclovin!” utropar han. ”Du snopp-stoppade precis Mclovin!” säger han på svenska.
På samma sätt får ett ord som ”bitch” inte samma hårda klang när det översätts till ”hynda” eller ”kärring”. Och i tv-serien ”Supernatural” återges ”son of a bitch!” med ”kära nån!”.
Men översättningarnas bristfällighet har fler förklaringar än att svenska i allmänhet är lite töntigt. Arbets­villkoren för undertextarna har stadigt försämrats sedan 1990-talet. Arvodena blir sämre och sämre och eftersom lönen betalas per programminut måste de jobba allt snabbare för att få ihop pengarna.
Även villkoren i boköversättarbranschen har försämrats. Men det är inte hela förklaringen till att översättningar känns otillräckliga. Det är naturligtvis också ett hantverk, som det går att vara olika duktig på.
När det kommer till att översätta ungdomsslang har svenska böcker en pinsam tendens att kännas föråldrade, som när uttryck som ”Boy!” blir ”Gosse!”.
Det är alltså med visst överseende jag läser ”Crossover”, en ungdomsroman som helt och hållet bygger på engels­kans självsäkerhet. Boken är skriven på fri vers, pendlar mellan poesi, prosa och matchreferat från huvudpersonen Josh ”Filthy” Bells basket­matcher. Det är lätt att förstå varför Natur & Kultur tänkte att Jason ”Timbuktu” Diakité var ett smart val för den rappande rytm som genomsyrar boken.
Tyvärr är nog inte översättning hans kall. Där grundtexten driver på i ett rasande tempo (The court is SIZZLING, My sweat is DRIZZLING, Stop all that quivering, Cuz tonight I’m delivering) känns översättningen träig och haltande:
”Akta/Jag BLOCKar/TRÅCKLAR /och SKROCKAR/rustar/ och frustar så att du/ PUSTAR”.
Ändå lyser bokens tema igenom. Med sin enkla men kvicktänkta poesi­ lyckas Kwame Alexander porträttera en trettonårig basketfantast på ett alldeles unikt och sorgesamt sätt. Det är vackert skrivet om syskonskap och förmågan att hantera förluster – både på basketplan och på hemma­plan. Underliggande finns en större berättelse som bara skymtas, om att växa upp i en svart medelklassfamilj i USA. Där det inte spelar någon roll att pappan är före detta basketproffs – han blir ändå stoppad av polisen när han är ute och kör.
Den berättelsen går igenom trots att översättningen brister, eftersom Kwame Alexander så tydligt lyckas sätta fingret på känslorna hos en pubertal­ tonårskille.
Behållningen är ändå större i den engelska utgåvan, precis som många av Netflix filmer mår bra av att ses utan textning. Nästa gång hoppas jag att förlaget tillfrågar någon av alla de översättare som är i behov av jobb. För visst, svenska språket är kanske inte lika edgy som det engelska. Men det finns ändå en uppsjö av översättare som lyckas förmedla nyanserna i vårt språk bättre.
Gå till toppen