Huvudledare

Ledare: Anonyma vittnen är ändå att gå ett steg för långt.

Moderaternas partiledning vill att Sverige ska tillåta anonyma vittnen i rättegångar som rör grov brottslighet. Ett förslag kommer att läggas fram på partistämman som inleds på torsdag.
"Problemet är ju att väldigt många människor känner att man inte kan vittna, och det betyder också att vi inte kan lagföra många av de här gängkriminella", säger partiets rättspolitiske talesperson Tomas Tobé till Ekot.
Kristdemokraterna har i flera år förespråkat anonyma vittnen. Sverigedemokraterna och Liberalerna är också för.
Liksom, inte oväntat, polisen.
"Jag önskar att situationen inte var sådan, men jag inser också att det finns ingen annan väg att gå", sade kriminalkommissarie Bo Lundqvist vid Malmöpolisen i P1-morgon på tisdagen.
När polisen klarar upp allt färre brott frestas politiker att ändra spelets regler till polisens fördel.
Anonyma vittnen går emot en viktig princip i svensk rättstradition – att den som står anklagad ska veta vem som anklagar. Tobé säger själv att ett anonymt vittnesmål ska tillmätas lägre värde. Hur effektivt blir det då och överväger fördelarna verkligen nackdelarna?
I statistiken är det svårt att finna stöd för att situationen är så kritisk att anonyma vittnen är den enda lösning som kvarstår. Perioden 1999–2006 ökade visserligen antalet anmälda fall av övergrepp i rättssak med 70 procent. De senaste åren har trenden snarare varit sjunkande. Och i de flesta fall är det brottsoffer som hotas – inte vittnen.
Att människor inte vill vittna kan bero på rädsla. Men det kan också finnas andra förklaringar. Kanske är oviljan att delta i en rättsprocess en följd av bristande tillit och samhörighet med det omgivande samhället och offentliga institutioner?
I så fall lär anonyma vittnen inte hjälpa långt.
Fast den största faran är kanske att betrakta frågan om anonyma vittnen som en enskildhet, att inte se den i sitt sammanhang. Ett sammanhang där beprövade rättsprinciper ifrågasätts, där polis och åklagare får ökade befogenheter – till exempel när det gäller avlyssning och buggning – på bekostnad av de enskilda medborgarnas personliga integritet.
Ett sammanhang där övervakning och misstänksamhet breder ut sig.
Strax före årsskiftet slog EU:s domstol fast att den svenska lagen som tvingade teleoperatörer att spara uppgifter om kundernas elektroniska kommunikation, trafikdata, inte var förenlig med EU-rätten. Den ansågs alltför generell och omfattande. Under onsdagen läggs en utredning fram med förslag om hur en ny lag ska se ut.
"Vi måste ha en generell lagring, vi kan inte veta i förväg vem som ska begå brott", säger kammaråklagare Thomas Bälter Nordenman till TT.
Alla ska fångas i trålen annars kan de fula fiskarna komma undan, alltså?
Efter decennier av passfrihet har den som färdas över Öresund mellan Sverige och Danmark fått vänja sig vid att alltid ha med pass eller annan id-handling. Kontrollerna beslutades 2015. När de upphör står skrivet i stjärnorna.
När det gäller kameraövervakning på offentliga platser har snart allt motstånd nötts ner.
Den som vill närvara vid en rättegång i en tingsrätt eller någon annan domstol får allt oftare passera säkerhetskontroller.
Kommunkontoren, där medborgare tidigare kunde vandra in fritt för att träffa politiker och tjänstemän, låses och larmas. I våras beslöts att besökarna till kommunfullmäktiges sammanträden i Malmö ska visiteras och skannas – samma procedur som i flera år gällt för besökare till tingsrätten i samma fastighet.
Sjukhus låser om sig. Skolor stänger dörren. Väktare går sina ronder. Hela samhället är på väg att förvandlas till en arkipelag, en skärgård, bestående av tusentals små grindsamhällen – gated communities.
Kalla det de små stegens tyranni. Vart och ett kan tyckas välmotiverat, vid resans slut väntar ett samhälle präglat av misstro. Där ytterligare kontroller krävs – just för att tilltron saknas.
Anonyma vittnen innebär ytterligare ett steg eller två i den riktningen. Fortsätt inte på den vägen.
Gå till toppen