Heidi Avellan

Heidi Avellan: Mer frihet, inte burkaförbud.

Österrike förbjöd nikab.Bild: Boris Roessler
Att tvinga på kvinnor heltäckande slöja är oacceptabelt. Så var det sagt. Men att förbjuda kvinnor att bära burka eller nikab är ändå inte okomplicerat.
Detta sagt till Kristdemokraternas ungdomsförbund, som kräver ett förbud mot burka och nikab ”inom offentligt finansierad verksamhet”. Eller snarare överallt: i Expressen skriver KDU att "heltäckande burka och niqab strider mot vår kultur och hör inte hemma i Sverige".
Detta också sagt till danska politiker som håller på att införa ett förbud mot att bära ansiktstäckande slöja.
Låt oss, för resonemangets skull, utgå från att heltäckande klädsel alltid är kopplat till kvinnors ofrihet. Alltså att kvinnor aldrig själva väljer att dölja sig i en heltäckande slöja som skymmer sikten, förmodligen är väldigt varm – och möts med misstro och avsky.
Gör då ett förbud mot den här klädseln kvinnan friare? Ger den henne större makt över sitt liv, möjlighet att välja hur hon vill leva?
Knappast.
Borde det hela börja i att stärka hennes ställning gentemot gamla föreställningar som kringskär hennes frihet och begränsar hennes vardag, mot hederskultur som gör en kvinnas dygd till hela släktens angelägenhet?
Det borde vara självklart.
Gång på gång vittnar kvinnor också i svenska förorter om ett patriarkalt förtryck som följt med från gamla hemländer. Självutnämnda väktarråd har synpunkter på kvinnors klädsel och livsval, fördömer sällskap och intressen.
Det här får aldrig accepteras.
Men en kvinna som lever under detta förtryck och sedan förbjuds att bära heltäckande slöja blir inte friare. Tvärtom. Hon blir fånge i sin egen privata sfär, i det rum där hon får röra sig obeslöjad.
Dessutom är det alltid ett ofog att lägga sig i kvinnors yttre.
Så har också debatten i Danmark lett till svåra slitningar i liberala partier som annars inte drar sig för att markera mot muslimska invandrare. En grundläggande liberal hållning är ju att staten inte ska bestämma hur människor klär sig. Oavsett om det handlar om bikini eller burkini, kortkort eller heltäckande. De ”danska värderingar” som så många nu vill skynda att skydda innebär ju också ett stort mått av valfrihet.
Precis som det ska vara.
Den som mot en kvinnas nekande säger att slöjan inte är ett eget val står trots allt med bevisbördan. Att klädseln sedan kan få konsekvenser för resten av livet är sin sak. Den som bär ansiktsslöja och annars inte kan möta män – pappor – ska inte räkna med jobb i förskolan. Den som inte kan bära kortärmat har ingen plats i vården, av hygienskäl.
Mest handlar hela frågan om principer – och signalpolitik. Ytterst få kvinnor i Norden bär heltäckande slöja.
För det danska regeringspartiet Venstre blev lösningen att döpa om burkaförbudet till ett förbud mot maskering i offentliga miljöer. Annars är Venstre inne på rätt spår: som finansminister Kristian Jensen konstaterar så är det mer angeläget att "få invandrarkvinnor ut på arbetsmarknaden än att få av dem deras slöjor”.
Egna pengar och kontakter innebär frihet. På riktigt. Bara så kan kvinnor stå upp mot gamla fördomar. Och själva välja bort de tygstycken som de inte vill bära.
Läs alla artiklar om: Burkaförbud
Gå till toppen