Signerat

Tobias Lindberg: Samma för brexit som i alliansen.

Theresa May hostar under ett tal.Bild: Rui Vieira
Storbritannien vill vara EU:s starkaste vän, förklarar premiärminister Theresa May. Men själv är hon för svag politiskt för att driva brexitförhandlingarna framåt.
Tidsplanen ligger fast för britternas utträde ur unionen, men oenigheten kvarstår om hur det ska se ut. May anser nu att det är EU som har bollen, medan EU-kommissionen säger att den ligger helt på Storbritanniens planhalva. Schismen gäller alltjämt huruvida den framtida relationen kan diskuteras innan villkoren för skilsmässan har slagits fast.
Från Bryssel är beskedet fortsatt blankt nej och May kan få svårt att ge efter. Hon är starkt ifrågasatt inom sitt konservativa Tories – ett trettiotal parlamentsledamöter kräver öppet hennes avgång. Just nu tycks May inte ens kunna hosta offentligt utan att det försvagar hennes ställning. Då talar inte mycket för att hon skulle våga utmana sina kritiker genom eftergifter till EU.
Faktum är att Theresa Mays läge påminner en del om Anna Kinberg Batras mot slutet av tiden som moderatledare. Det spelade nästan ingen roll vad hon gjorde – den interna kritiken haglade ändå.
Därmed fick även Kinberg Batra snävt manöverutrymme politiskt, vilket gick ut över allianssamarbetet. Trots ett tydligt behov av att tala sig samman tycktes det vara stört omöjligt för de fyra partierna att komma överens. Och det berodde inte minst på Moderaterna.
Nu har Ulf Kristersson tagit över som ordförande. Politiskt skiljer han sig inte mycket från företrädaren, men han har en stark ställning inom partiet.
Det talar trots allt för möjligheter till vidareutvecklat allianssamarbete inför nästa års val. För det är i svensk inrikespolitik som i brexitförhandlingarna – ledare med gediget stöd har lättare att kompromissa.
Gå till toppen