Kultur

Uppvaknande mitt i drömlivet

Bild: David Klagsbrun

Ariel Levy

När reglerna slutat gälla. Övers Anna Lindberg. Natur & Kultur.
Förlusten av en graviditet är förlusten av en dröm. Barnet som försvinner är inte verkligt – det har inga egenskaper, inget utseende, oftast inte ens ett namn. Ändå kan sorgen vara påtaglig, och känslan av förlust blandas inte sällan upp med en abstrakt känsla av skuld och naivitet – hur kunde vi tro att just vi skulle få våra drömmar uppfyllda, att den slump som dagligen driver halvfärdiga barn ur kvinnokroppar skulle skona just oss?
Den amerikanska journalisten Ariel Levys drabbande memoar ”När reglerna slutat gälla” är en berättelse om drömmar, och drömmarnas pris. Levy är i sitt hemland känd som en rapp och modern röst i tidningen The New Yorker, där hon främst skriver om kön och sexualitet. När hon är gravid i nittonde veckan med sin och partnern Lucys son reser Levy till Mongoliet för att göra ett reportage. Att vänner och bekanta tycker det är våghalsigt och oaktsamt att flyga över halva jorden till ett land med dagstemperaturer på minus 20 grader under vintern gör henne snarast stolt: Hela sitt liv har hon kämpat för att få allt, vara allt, aldrig fega ur eller göra uppoffringar. Det är en livsfilosofi som gett utdelning. Hon har en spännande karriär, en partner hon älskar, ett hus fullt av vackra möbler, hon har rest, haft en intensiv otrohetsaffär, hon har till och med blivit gravid vid 38 års ålder med sperma från en förmögen vän. ”Jag hade lyckats lösa Jane Austen-problemen som kvinnor stått inför i flera århundraden – ordna en försörjare till sina barn, hitta en själsfrände att tillbringa tiden med, skapa ett gemytligt hem – på ett fullständigt okonventionellt sätt.”
Så kommer punkten när allting rasar. Med en hjärtskärande osentimentalitet berättar Levy om hur hon väl framme i Ulan Bator får väldiga magsmärtor. Ett par timmar senare föder hon sin son ensam på badrummets kalla kakel. Han lever bara några minuter.
Det konstateras senare av flera läkare att missfallet inte berodde på den långa flygresan. Men för Levy, vars liv rasar samman efter dödfödseln, blir händelsen katharsis-ögonblicket i det drama som är hennes liv och som hon fram tills dess själv regisserat så skickligt. Som alla klassiska dramer handlar boken om hybris – kvinnan som trodde att hon kunde få allt men lämnades med inget.
För den som vuxit upp med bilden av att kvinnlig självständighet är synonymt med att vilja ha – och på alla villkor ta – hela världen kan ”När reglerna slutat gälla” kännas obekväm. Var det verkligen fel av Levy att tro att hon kunde få både karriär och familj, spänning och trygghet, pengar och frihet?
Nja, tycks Levy själv mena. Det var inte fel av henne som kvinna – men kanske som människa. Trots att ”När reglerna slutat gälla” är starkt knuten till Levys upplevelser som just kvinnligt subjekt handlar den inte så mycket om kön som om en tidsanda, en i grunden sund individualism som slagit över i egoism och en vansinnig tro på att allt, till och med naturen, går att tämja.
Levy skriver, i en av bokens många minnesvärda formuleringar: ”Att våga tro att reglerna inte gäller är ett kännetecken för visionärer. Det är också ett symtom på narcissism.” Annorlunda uttryckt: Att drömma är en rättighet. Att få sina drömmar uppfyllda, kosta vad det kosta vill, är det inte. Det är en tanke som känns uppfriskande udda i vår självupptagna tid.
Gå till toppen