Malmö

Läsartext: Det är dags att låta tandvården för hemlösa bli en del av historieböckerna

Folktandvården borde ta över ansvaret för Stadsmissionens och Rotarys patienter, tycker Christer Priwe.Bild: Christian Törnqvist
År 2004 försvarade Stockholmstandläkaren Patricia de Palma en doktorsavhandling om tandhälsa hos hemlösa. Hemlösa (läs personer med drogmissbruk) beskrevs här som en patientgrupp med omfattande tandhälsoproblem, vilket påverkade deras hälsa såväl fysiskt som mentalt och socialt. Detta gav upphov till en livlig debatt i hela landet. I Stockholm hade man öppnat en tandklinik för hemlösa för att möjliggöra forskningen och i Köpenhamn fanns sedan länge en mottagning för hemlösa på Vesterbro, där olika tandläkare tjänstgjorde ideellt. Stadsmissionen i Malmö, som förlorat förtroendet för Folktandvården efter att ett samarbete havererat totalt, kom på idén att själv öppna en tandvårdsmottagning med bistånd från Rotary och lät montera en begagnad tandvårdsutrustning i hjälpligt iordningställda lokaler.
Jag blev tillfrågad att driva kliniken men var mycket tveksam eftersom den hade stora brister, men med tio års erfarenhet av volontärarbete i mycket fattiga afrikanska länder visste jag samtidigt att det går att utföra acceptabel tandvård till nöds med starkt begränsade resurser. Men var detta verkligen tillämpbart i dagens Sverige? Stadsmissionen tillsammans med engagerade Rotarymedlemmar var mycket ivriga att få öppna mottagningen för att kunna stoltsera med ett projekt som låg exakt rätt i tiden, ”tandvård för hemlösa” och jag lät mig övertalas och antog utmaningen.
Det visade sig emellertid mycket snart att efterfrågan på tandvård hos målgruppen inte var så stor som man väntat. Under de första åren behandlades i genomsnitt tre till fyra patienter per vecka trots att mottagningen var lättillgänglig och behandlingen gratis. Många hade eget boende och någon form av pension, med andra ord helt vanliga fattigpensionärer. I princip kunde vem som helt komma till mottagningen och erhålla avgiftsfri tandvård. Invandrade vårdsökande från främst Rumänien och Mellanöstern har spätt på patientunderlaget något under de senaste åren.
Trots att utrustningen sedan länge dömts ut av servicetekniker togs beslutet att fortsätta verksamheten så länge det gick. Rotary bekostade generöst underhållet, vilket blev allt kostsammare efterhand. För en tid sedan inspekterades kliniken av Arbetsmiljöverket, som hade synpunkter på handhavandet av miljöfarliga produkter samt personalens hälsa och säkerhet. Stadsmissionen fick svårt att hantera kritiken och valde att stänga kliniken med motiveringen att utrustningen skulle ses över av extern expertis men åter öppnas så snart som möjligt.
Stadsmissionens tandvårdsprojekt har under nio år varit ett intressant experiment som renderat mycken erfarenhet och utan tvivel hjälpt en del. Det råder dock ingen tvekan om att det var dags att avveckla verksamheten, men att panikstänga kliniken, som trots allt fortfarande fungerade, var överilat och ytterst respektlöst mot patienter under pågående behandling. Samtidigt visar det verksamhetens sårbarhet. Att med skattemedel och/eller privata donationen rusta upp kliniken till en acceptabel standard med ombyggnad och nyinvesteringar förefaller, utifrån det klena patientunderlaget, knappast motiverat. Den offentliga tandvården har såväl kapacitet som ett övergripande ansvar att möta tandvårdsbehovet hos de mest utsatta. Tandvård i Sverige ska inte bedrivas i form av välgörenhetsprojekt av ideella organisationer parallellt med den redan etablerade tandvården. Det är ungefär som om barncancerfonden skulle börja driva sina egna cancerkliniker. Stadsmissionen och Rotary gör fantastiska insatser på olika områden men bör nu låta ”tandvård för hemlösa” höra till historien.

Christer Priwe

Christer Priwe är pensionerad tandläkare, tidigare sjukhustandläkare på Sus, universitetsadjunkt på Tandvårdshögskolan och konsulttandläkare inom Kriminalvården och Stadsmissionen.

Svar:

Skåne Stadsmission har drivit verksamhet för människor som lever i utsatta livssituationer i över hundra år.
Långsiktighet, uthållighet och kontinuitet är viktiga begrepp för Skåne Stadsmissions verksamheter.
Tandläkarutrustningen är tvärtemot vad Christer Priwe skriver turligt nog inte utdömd av någon servicetekniker.
Något beslut om att ”vi skulle fortsätta så länge det gick” har inte tagits.
Christer Priwe skriver att ”i dagens Sverige ska inte tandvård behöva bedrivas som välgörenhet av ideella organisationer”. Syftet med Tandhälsan är inte och har aldrig varit att driva tandvård exklusivt parallellt med Folktandvården. Tandhälsan är ett första steg i att erbjuda tandvård för en patientgrupp som annars har svårt att tillgodogöra sig vård för att komma vidare i livet.
Flertalet av de människor som uppsöker Stadsmissionens olika verksamheter upplever det svårt att navigera i de olika hjälp- och vårdsystemen. Där kan en liten mottagning, mycket kostnadseffektivt bespara andra vårdinrättningar resurser.
En utrustning av äldre modell kan ibland behöva en grundligare service och genomgång, därav Tandhälsans tillfälliga paus i öppethållandet.
Tillfälligt kommer Skåne Stadsmission med största förtroende hänvisa patienter till Folktandvården.

Birthe Wallin

Direktor Stadsmissionen

Ann Norén

Verksamhetschef Stadsmissionshälsan/Tandhälsan
Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen