Huvudledare

Ledare: Kristerssons vuxna ton kan ge färre rallarsvingar.

Stefan Löfven och Ulf Kristersson under onsdagens riksdagsdebatt.Bild: Henrik Montgomery/TT
Nye Moderatledaren Ulf Kristersson har lovat att stå för en mer vuxen ton. Det löftet höll han under onsdagens partiledardebatt i riksdagen. Den återhållsamma stilen var helt klart till hans fördel, i synnerhet i dueller med Stefan Löfven (S). Vid jämförelse framstod statsministern som en retorisk slugger.
Men så hade Löfven förstås en del att försvara. Regeringen presenterade härförleden en statsbudget med sällsynt stora reformer. Det gjordes i avsikt att blidka ett brett spektrum av väljargrupper. Men den som lägger fett valfläsk i stekhet konjunktur får räkna med att det stänker. På tisdagen riktade Konjunkturinstitutet, KI, skarp kritik mot regeringens satsningar som sades vara underfinansierade och strida mot överskottsmålet. Det kan krävas åtstramningar redan 2019, varnade KI. På goda grunder.
Mot den bakgrunden var det vidöppet för politiska angrepp efter Löfvens anförande i kammaren om budgetsatsningarna. Kristersson anklagade regeringen för att spela roulette med statens finanser och frågade:
"Vad är det regeringen vet som inga expertmyndigheter vet?"
Löfven försvarade sig med att påtala att alliansregeringen lämnade ett stort ekonomiskt underskott efter sig. I vanlig ordning utan att låtsas om att den regerade under den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Kristersson svarade rätt och slätt med att efterlysa "lite grundläggande ödmjukhet" inför ekonomiska konjunkturer.
Lika lågmält påpekade Kristersson att det inte är seriöst av Löfven att plussa ihop de fyra allianspartiernas budgetförslag och hävda att alliansen vill sänka skatter för 100 miljarder kronor. Och medan Löfven anklagade den borgerliga kvartetten för att ha grundlagt "en migrationspolitik som var ohållbar" sträckte Kristersson ut handen för en bred migrationspolitisk uppgörelse. Det krävs överhuvudtaget mer enighet över blockgränsen i frågor där ramarna måste ligga fast över längre tid, framhöll han.
"Tiden för tvära kast måste vara slut."
Så sant.
Frågan om hur allianspartierna avser att bilda regering kom naturligtvis också upp och Löfven gjorde sitt bästa för att gifta ihop M och SD. Kristersson svarade att han endast samarbetar politiskt inom alliansen, men sedan inte kan ta ansvar för vem som stöder förslagen i riksdagen.
Sista ordet lär visserligen inte vara sagt om den frågan inom alliansen. Men som Centerledaren Annie Lööf påpekade borde S lika gärna kunna stöda en alliansregering som att förvänta sig stöd från allianspartier för en S-regering. Där finns en skevhet i Löfvens alla öppningar för blocköverskridande lösningar.
Klart var också att de rödgröna fortfarande står utan svar på frågan om hur fler personer med utländsk bakgrund ska komma in på arbetsmarknaden. I den kategorin fortsätter arbetslösheten att öka, trots de goda tiderna för svensk ekonomi. Allianspartierna vill angripa problemet genom instegsjobb med lite lägre löner.
Det är otänkbart för Socialdemokraterna, förklarade Löfven. Men facit är uselt för de åtgärder som den rödgröna regeringen hittills har vidtagit.
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin höll ett klimatpolitiskt brandtal i kammaren. Väntat förstås – men tidvis tycktes han snarare vilja blidka gröna företrädare än väljare. Så har han också varit hårt kritiserad internt på senare tid. Och väljarstödet för MP är förvånansvärt lågt med tanke på att klimatfrågan ligger i tiden.
V-ledaren Jonas Sjöstedt försäkrade i sin tur att han fortfarande ser det som höjden av rättvisa att höja skatten för alla som tjänar mer än genomsnittet.
Mycket var med andra ord som vanligt under onsdagens drabbning i riksdagen. Men Stefan Löfven kan likväl bli tvungen att förnya sig. I debattstilen skiljer sig Ulf Kristersson från sina företrädare. Och det är svårt att vinna sympatier med rallarsvingar mot en motståndare som vägrar att slå lika yvigt tillbaka.
Gå till toppen